Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Min mening

Läsartext: Lyssna inte bara på vad vi unga säger utan på vad vi försöker uttrycka

Skådespelare ur den norska storserien ”Skam” på seriens avslutningsfest. Cay Lindberg tar upp ”Skam” som ett exempel på ungdomskultur som vuxna går in och tar över.Bild: Bendiksby, Terje
I ngen kan göra mig så arg som en vuxen. Varför kan ni inte behandla oss som människor, med respekt?
För några år sedan så var serien ”Skam” det enda folk i Sverige, inte minst ungdomar, pratade om. De flesta har nog i alla fall hört talas om den norska hitserien. Jag vet att jag och mina vänner till och med började prata norska med varandra och det var otänkbart att inte ha tittat på det senaste avsnittet. Vi var helt uppslukade av det.
I början var det bara ett fåtal som förstod varför vi var så besatta av en serie som vi inte ens riktigt förstod språket i. Det tog däremot inte lång tid för trenden att spridas och man kunde snart höra vilda diskussioner på norska mitt på gatan. Men, i vanlig ordning, så kom också de vuxna tillsammans med den ökande populariteten. Vuxna började ställa en massa frågor och tidningar skulle plötsligt analysera varför vi unga var så intresserade och förtjusta i detta tonårsdrama. Det var bara en bra serie som alla gillade, var ni tvungna att veta varför?
Så fort vi unga får något som bara är för oss så måste ni komma och trycka er in i mitten och veta vad det handlar om. Vi kan göra allt i vår makt för att behålla något för oss själva. Vi skapar privata Instagram, vi går till nya appar som Snapchat och vi skapar de konstigaste trenderna, men ska vi verkligen behöva göra det bara för att få något som är vårt eget?
De äldre vill ofta skylla på oss och fråga varför vi som ungdomar alltid försöker isolera oss från vuxna och anmärker bland annat på saker som språk och slang som metoder att ”frysa ut” den äldre generationen.
I artikeln ”Ungas språk glider de vuxna förbi” (27 september 2017) rapporterar TT att ”de ungas uttryck ställer ofta vuxenvärlden helt offside – vilket naturligtvis är precis som det ska vara”, vilket är ett typiskt exempel på hur vuxna ser ungdomar i dagens samhälle. Det är inte vi som trycker ut er, det är ni som tvingar er in i våra liv.
Vi lever i ett samhälle där vi som ungdomar konstant blir dömda, allra mest av dem som är äldre än oss själva. För att du som vuxen ska lyssna och ta hänsyn till det jag säger måste jag ändra sättet jag talar på, annars avvisar du min åsikt. Vår variation av det vardagliga språket är vårt sätt att markera att vi har rätt till enskilda liv. Liv fria från era kontrollbehov.
Ungdomen är den tid då vi som människor formar oss själva och bestämmer oss för vem vi vill vara. För att kunna göra detta måste vi ha frihet att göra misstag, möjligheten att tänja på våra egna gränser och tilliten att bestämma själva hur våra liv ska se ut. Om du då som vuxen insisterar på att bevaka varje aspekt av mitt liv så tar du ifrån mig möjligheten att växa som människa och utveckla eget ansvar.
Detta är inte endast min åsikt, men åsikten hos många ungdomar. Närmare bestämt 86 procent av 50 ungdomar i min omgivning mellan 15–19 år anser att vuxna gör intrång på deras privatliv. Detta visade en undersökning som jag själv utförde varav ungefär 60 procent av ungdomarna var människor jag inte tidigare hade haft kontakt med.
Jag ber er därför: lyssna inte bara på det vi ungdomar säger men vad vi försöker uttrycka med våra ord. När jag då lutar mot min kompis och frågar om hon vill gitta, försök då inte lista ut vad det betyder utan lita på att jag vet vad jag håller på med och att du kan lita på mig. Allt vi letar efter är lite frihet.
Cay Lindberg
Cay Lindberg är 16 år gammal och går i ettan på gymnasiet i Lund. Hon gillar att veta saker och anser att ju mer kunnig man är desto närmare kommer man till ett objektivt tankesätt där man kan se världen så som den verkligen är. Men hon kan också ofta njuta av en bra debatt där hon är allt annat än objektiv.
Gå till toppen