Att Malmö saluhall skulle nomineras till Kasper Salin-priset var inte särskilt förvånande. Det gamla k-märkta godsmagasinet har vid arkitektbyrån Wingårdhs ritbord förvandlats till en stilfull och livlig bruksbyggnad som har blivit både modern och funktionell, utan att den ursprungliga känslan av robust industrilokal har gått förlorad.

Av originaldelen är det egentligen bara ett husskelett i tegel som återstår, medan den nybyggda halvan har uppförts i det omdebatterade materialet cortenstål. Från början är det stålgrått, men efter ett medvetet, snabbverkande rostangrepp, färgas det mustigt gyllenbrunt. Inte bara en estetisk effekt, utan även ett smidigt sätt att binda samman den gamla huskroppens utseende med den nyas.

Vill man vara polemisk, kan man säga att majoriteten av medlemmarna i Sveriges Arkitekter, som är den branschorganisation som ligger bakom Kasper Salin-priset, älskar cortenstål, medan alla medlemmar i Arkitekturupproret hatar det.

Därför var det inte heller ett dugg förvånande när de senares alternativa arkitekturpris, Kasper Kalkon, i år delades ut till ett annat cortenstålhus i Malmö, nämligen det så kallade rosthuset i kvarteret Sofia i Rörsjöstaden. Enligt en omröstning på Facebook alltså Sveriges fulaste nybygge, fulare än bland annat Pollux-huset i Helsingborg, vilket också var nominerat.

Arkitekturupproret är en ideell förening bestående av ett gäng formmässiga bakåtsträvare, som för en hängiven kamp mot allting som består av räta linjer och betong. Helst av allt skulle de vilja bannlysa alla byggnader som inte uppförs i stilgenren historicism eller innehåller åtminstone någon typ av ornament eller annan utsmyckning.

Exempel på byggnader och områden de gillar är bostadsområdet Jakriborg i Hjärup, vilket för tankarna till en slarvigt byggd, nordtysk medeltidsby, samt it-entreprenören Björn Sundebys planerade sekelskifteskvarter i centrala Växjö. Ett byggprojekt som överklagats men som nu ser ut att bli verklighet trots allt.

Men liksom inom all annan kultur förändras även arkitekturens måttstockar över tid. Fortsätter man att bygga enligt tidigare epokers mallar utan att någonsin förnya sig, förvandlas stadsbilden snart till en kuliss. Det som gör städer levande och välkomnande är just diversiteten som uppstår då estetiska ideal avlöser varandra.

Årets Kasper Salin-pris tilldelades i år en privatbostad, Hamra ateljébostad på Gotland, ritad av Anna Chavepayre. Själv säger hon att huset ska vara en sten bland andra stenar, den stora man försökte men inte fick klättra upp på som barn.

Den grå byggnaden är full av innovativa lösningar och praktiska detaljer, som fasader man kan öppna, för att sudda ut gränserna mellan utomhus och inomhus. Det är ett exempel på ett hus som både samspelar med den omgivande naturen och erbjuder ett nytt, oväntat och intressant formspråk.

Sannolikheten att Arkitekturupprorets medlemmar hatar byggnaden är lika stor som en bautasten, vilket är ett mycket gott arkitektoniskt betyg.