Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Petter Larsson: Som om frälsning kunde beställas på postorder

Rättssäkerheten för asylsökande kristna konvertiter är ett gungfly, skriver Petter Larsson som har läst en ny rapport.

Bild: Niklas Gustavsson
De flesta kristna konvertiter får avslag på sin asylansökan.
Migrationsverket tror inte att de blivit genuint kristna, utan misstänker att de bluffar för att få asyl, eller att deras övertygelse är så ytlig att de kan bli muslimer igen om de utvisas. Det har fått kyrkorna att gå i taket.
För att visa hur smalt nålsögat kan vara lanserade en pastor i Uppsala i somras ett test med kristendomsfrågor hämtade från Migrationsverkets intervjuer som var så svåra att den bästa biskop gick bet. Sedan dess har det anordnats upprop, skrivits debattartiklar och hållits bönedag.
Och förra veckan, samtidigt som regeringen äntligen gav Migrationsverket i uppdrag att förbättra sina metoder, publicerade fem frikyrkor den så kallade Konvertitutredningen. Här går man igenom 458 fall med afghaner som sökte asyl 2015-18, vilka angivit att de konverterat till kristendomen som asylskäl, och som fått besked från myndigheterna.
Rapporten pekar på flera för Migrationsverket besvärande fakta.
Ska man få asyl är det till exempel en stor fördel om prövningen sker i Jönköping eller Malmö, där under hälften får avslag. I Göteborg ligger andelen avslag på 80 procent. Så stora skillnader inom landet för samma typ av asylsökande från samma land är naturligtvis bestickande.
Helst bör man också konvertera så snart man kommer till Sverige, för den som plötsligt blir kristen när hen står inför en utvisning, är naturligtvis misstänkt. Som om frälsning kunde beställas på postorder.
Skulle ärendet sedan hamna i Migrationsdomstolen, så är det vidare en stor nackdel om nämndemännen är sverigedemokrater. Det parti som annars brukar vilja värna landets kristna identitet, med klockringningsmonopol, halalköttförbud och allt, säger blankt nej till nya kristna i 93 procent av fallen.
Jag är inte ett dugg förvånad över det gungfly rapporten beskriver. Har man någon gång fått inblick i asylhanteringen vet man att här ingår element av godtyckliga bedömningar, missförstånd och ren tur.
Till Migrationsverkets försvar ska sägas att jag som inte själv är troende inte alls har svårt att se lockelsen för desperata människor att låtsaskonvertera och på så vis skaffa sig rätt till en framtid i Sverige. Att skilja de helfrälsta från de klentrogna från de rena hycklarna är såklart inte det lättaste.
Särskilt om man, som Migrationsverket, inte fäster någon vikt vid bevisbara fakta som att konvertiterna till exempel jobbar aktivt inom en församling. Det är i sann luthersk anda inte dina gärningar, utan tron allena som leder till asyl.
Det är här skon klämmer som värst. För rapporten visar tydligt att den som är smord i käften – utbildad, verbal, förberedd – och kan ge personliga och detaljerade reflektioner kring sin tro har lättare att övertyga än den som är valhänt och vag.
Kraven ställs mycket högre än vad vi i andra fall gör på kristna. Skulle de hundratusentals passiva medlemmarna i Svenska Kyrkan som ”tror på nånting” och bara går i kyrkan på begravningar och dop ställas inför en handläggare, skulle de förmodligen avfärdas som vaga bluffmakare.
Det är ett problem, eftersom verbalitet, utbildning och beredskap inte har ett dugg med vare sig hotbilder eller religiös övertygelse att göra.
Även om Migrationsverket gärna vill tro det.
Gå till toppen