Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Elina Pahnke: ”Punani_99” – satiren som får mig att hata Stockholm

P3-podden ”punani _99” driver med tonåringar som bantar och knarkar. Elina Pahnke lyssnar på nya säsongen.

Nanna Olasdotter Hallberg som ”punani_99”Bild: Nanna Olasdotter Hallberg

punani_99

P3.

Börja amma innan du föder barn.
Det är den perfekta bantningsmetoden enligt Nanna Olasdotter Hallbergs alterego, som nu är tillbaka i P3 med en ny säsong av humorpodden "punani_99".
Den fiktiva karaktären punani startade i förra säsongen en videoblogg, ”som ett ironiskt konstprojekt” för att ha något att göra när hennes bästa vän drog iväg på ayahuaska-läger i Guatemala. I radioföljetongen får vi följa den sjuttonåriga övre medelklasstjejen Nanna som drar runt och fuckar upp som bara ett visst klasskikt kan komma undan med. Hon snor sin mammas bankkort och bokar en biljett till bästisen Lucia till Guatemala, hamnar på sjukhus efter en tjacköverdos och startar diverse meningslösa konstprojekt.
Podden balanserar ständigt mellan att driva med det interna i Stockholms innerstads tonårsliv och att själv vara svårförståelig för dem som inte har tillgång till vare sig klubbarna eller pengarna. Men allt som oftast var första säsongen ändå oemotståndligt rolig – som när hon hälsar på i Guatemala och övertalas att testa den hallucinogena drogen ayahuaska och blir orolig över att hon, likt bästisen Lucias lillebror, ska bli levande begravd och bara tilldelas ett vasstrå att andas igenom. ”Jag vill inte vara dömande eller så, men är det bara jag som får liksom en konstig, lite obehaglig känsla i kroppen av hela den grejen?”. Nanna heter så också i verkligheten men är nio år äldre. Serien tog många nya grepp när de gjorde radio av ett fejk-Youtubekonto. Att Nanna Olasdotter Hallberg valt att använda sitt eget förnamn har exempelvis möjliggjort för henne att använda inspelningar från sitt riktiga liv.
I det första avsnittet i andra säsongen har Nanna/punani ”maximalt med otur” och sitter själv i fängelse – i Syrien. Nanna har hamnat där efter att hon och hennes bästis ska försöka överlämna pengarna de samlat in till de ”tidlöst trendiga kurderna” genom att sälja glutenfria veganska tjack-kakor. Säsongen börjar trögt, bästisarna siktar i flera avsnitt på att bli smala ”till den grad att folk på stan som ser mig oroar sig”. Det går att säga mycket om den ätstörda inramningen och hur den kan påverka folk, men egentligen ser jag ingen större fara med vare sig drogromantiken eller bantningen, eftersom de alltid förvrids in i absurdum.
Det är en mer fragmentiserad uppföljare som väntar alla punanifans. Vi har redan bekantat oss med den ansträngt moderna mamman som ständigt försöker ge sin dotter space och Lucias expojkvän, den tyska sexfixerade shamanen Alex. Nu vill vi ha mer. Kanske är det formatet i sig som försvårar en fortsättning. Det spektakulära fiktiva Youtube-kontot fylldes i första säsongen med så mycket content att det får svårt att förnya sig självt. Samtidigt är det just det punani-Nanna desperat försöker göra: hitta nya vägar in i kändisskapet. De nedslagen lyckas aldrig komma upp i förra säsongens nivå. Det är snarare omgivningen som till slut gör att det lyfter.
Är det någonting som Nanna Olasdotter Hallberg är bra på så är det att dissekera mediemännen och de rika kulturkidsen i Stockholm; deras vägran att erkänna sig själva som rika och istället anse sig vara ”class fluid”. Deras sköna pappor som skryter om vilka kändisar de träffat – här i en briljant självupptagen gestaltning av Filip Hammar. Men säsongens roligaste gestaltning är ändå Aramis – poeten som vägrar sms:a eftersom det är att göra våld på språket. Han får mig att hata Stockholm och hoppas på en tredje säsong av "punani_99".
Gå till toppen