Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Mats Skogkär: Det går inte att fly ansvaret för terroristerna.

Soldat från den kurdisk-arabiska SDF-gerillan visiterar en man som evakuerats från IS sista fäste al-Baghuz.Bild: Felipe Dana
De svenska IS-terrorister som tillfångatagits och fängslats i Syrien bör ställas inför rätta och dömas där, det har varit regeringens linje i flera år.
En lockande lösning på sätt och vis. Brotten är lättast att utreda på plats, där offren – de som överlevt – och vittnen finns.
Samtidigt är det något av en tulipanaros: enkelt att säga, svårt att förverkliga. Och vad, om något, den rödgröna regeringen gjort under de här åren för att en sådan rättslig process ska komma till stånd, är oklart.
Nu ska Irak i alla fall ha erbjudit den USA-ledda koalitionen i Syrien att göra just detta, att åtala och döma utländska IS-medlemmar. För den nätta summan av 2 miljoner dollar per misstänkt och år.
"De här länderna har ett problem, vi har en lösning", som en källa säger till brittiska The Telegraph.
Win-win?
Det är tveksamt. En juridisk process som läggs ut på entreprenad till Irak lär inte leva upp till de krav på rättssäkerhet som exempelvis Sverige ställer.
Irak har redan dömt hundratals utländska stridande som gripits i Irak. Rapporter i medier talar om summariska rättegångar och människorättsorganisationen Human Rights Watch har varnat för att fångar som förs till Irak riskerar tortyr. Landet tillämpar dessutom dödsstraff.
En månad har snart gått sedan det sista IS-fästet – al-Baghuz – föll. I överfulla provisoriska fängelser upprättade av den kurdisk-arabiska SDF-gerillan i norra Syrien trängs nu tusentals män som slagits på Islamiska statens sida, som inte bara deltagit i regelrätta strider utan dessutom kan ha gjort sig skyldiga till mord, tortyr och massvåldtäkter.
Andra läger härbärgerar tusentals IS-kvinnor och deras barn. Kvinnorna är i många fall väl så fanatiska som männen, och inte mindre trogna det fallna "kalifatet" där de ägnade sig åt långt mer än bara hushållsarbete: kvinnor var moralpoliser, lönnmördare, självmordsbombare och krigare.
I de provisoriska fängelserna är det trångt, det är primitivt, det är knappast en miljö där det finns förutsättningar att avradikalisera fångarna.
Det finns också en överhängande risk för fritagningsförsök utifrån och utbrytningar inifrån. Häromveckan bröt ett upplopp ut i ett av dessa fängelser, i Dayrik nära gränsen till Irak, men SDF-gerillan lyckades återta kontrollen.
Men SDF har inte förmågan att i längden upprätthålla dessa fängelser, alldeles bortsett från att Syrien fortfarande är ett land i kaos, härjat efter år av våldsamma strider. Förr eller senare – förmodligen snarare förr än senare – blir situationen ohållbar.
I dessa fängelser finns personer från uppemot ett 80-tal länder. Länder som likt den svenska regeringen inte är intresserade av att få tillbaka sina medborgare.
Det är att fly ansvaret. Och att tro att IS-terroristerna i längden snällt ska stanna i dessa primitiva fängelser eller åtminstone i regionen, är bortom det naiva.
Gå till toppen