Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Liu Zhenyuns burleska berättelser vill mer än roa

En kvinna konfronterar makten i "Barn av sin tid". Kerstin Johansson läser den kinesiske satirmästarens skildring av korruption och byråkrati.

Liu Zhenyun, född 1958, är känd för sina satiriska skildringar av livet i dagens Kina. Flera av hans romaner har filmatiserats.Bild: Wanzhi förlag

Liu Zhenyun

Barn av sin tid. Översättning Anna Gustafsson Chen. Wanzhi förlag.

Den litterära satiren har en lång tradition i Kina och författaren Liu Zhenyun förvaltar den väl, inte minst i romanen ”Barn av sin tid”.
Liksom i de tidigare översatta böckerna lyckas han skickligt säga mycket mellan raderna. I romanen ”Processen” driver bondkvinnan Li Xuelian en rättslig process som tar henne ända in i Folkkongressens lokaler, och på vägen lyckas hon sätta dit en och annan häradsdomare. Man får en god bild av det byråkratiska rättsväsendet, rädslan för auktoriteter, vilka former korruption kan uppträda i och hur en enkel bondkvinna faktiskt kan ställa allt på ända, med hjälp av list och envishet. I ”Tillbaka till 1942” skriver Liu Zhenyun om en svältkatastrof på 1940-talet och utan att nämna den med ett ord får han läsaren att samtidigt associera till den stora svälten under 1950-talet – också denna en nedtystad historisk händelse.
På liknande sätt arbetar författaren i ”Barn av sin tid”, som börjar som en komisk äktenskapshistoria. Huvudpersonen, Niu Xiaoli, har skaffat en fru åt sin bror och betalat den enorma summan 100 000 yuan för henne. Helt lagligt förstås, det kan kallas ”brudgåva”. Men några dagar efter bröllopet är frun spårlöst försvunnen och Xiaoli inser att hon har blivit utsatt för en bedragare. Hon lämnar byn i jakt på den försvunna frun och många händelser senare har den driftiga Xiaoli fått mäktiga män på fall, men själv också blivit lite lik den hon lurades av.
Liu Zhenyun berättar med en drastisk och burlesk humor i denna skruvade historia med många invecklade trådar att följa. I romanens scener och dialoger märks det att författaren också skriver manus för film. I en hejdlöst komisk – och obehaglig – episod blir den intet ont anande byrådirektören Yang Kaituo gripen av Partiet, ”för utredning”, något som kan ge den mest oskyldige rysningar.
Jag gillar att Liu Zhenyun har valt en kvinna till huvudperson. Kina är visserligen ett patriarkalt samhälle, men det har också alltid funnits ”besvärliga kvinnor”, som konfronterat makten. Sådana envisa kvinnor är både Niu Xiaoli och Li Xuelian, huvudperson i ”Processen”.
Som satiriker är Liu Zhenyun skicklig på att kritisera maktmänniskor, men han har också förståelse för vad som driver hans personer, som förblir människor av kött och blod. Han är definitivt inte någon bitter misantrop.
Kinas främste satiriker i modern tid, Lu Xun (1881-1936), menade att satiren beskrev verkligheten, men lämnade öppet för en lösning. I så fall är den satiriske författaren i grunden en optimist, som tror att man kan åstadkomma en förändring. Men vad vill Liu Zhenyun egentligen säga?
Som jag läser honom vill han mer än att berätta en komisk historia om korrupta byråkrater. Han vill utdela en varning för vad som kan hända i ett samhälle där alla lurar varandra, där alla humanistiska värderingar och traditioner håller på att gå förlorade. Och han vill uppmana till handling, innan det är för sent.
Gå till toppen