Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Moa Berglöf: Människors vardag hamnar i skymundan för symbolpolitiska förslag.

Vardag.Bild: Åserud, Lise
Den senaste veckan har jag varit inblandad i en lokalpolitisk virvelvind som kan sammanfattas så här:
Mina barns skola, en byskola strax utanför Skurup, skulle läggas ned till hösten. Nu ska den inte längre det, åtminstone inte just nu.
Det här är inget upprop för att bevara skolan. Mitt personliga engagemang får stanna i skolans föräldraförening och i Skurups kommunhus.
Men det har väckt tankar kring vad som händer när beslutsfattande som berör människors vardag hamnar i skymundan för symbolpolitiska förslag som inte berör någon alls. Och gett mig en farhåga att Sverigedemokraternas inofficiella inflytande runtom i de svenska kommunerna riskerar att leda till både sämre förutsebarhet för medborgarna och mindre transparens i de politiska besluten.
Den politiska situationen i Skurup just nu är ett exempel på att den farhågan inte är ogrundad.
Min kommun styrs officiellt av en koalition bestående av Moderaterna, Centerpartiet och Skurupspartiet. Samtidigt samlar Moderaterna och Sverigedemokraterna med 21 gemensamma mandat en majoritet i kommunfullmäktige.
Att den majoriteten kommer att utnyttjas vet vi redan. När ett antal kommunpolitiker i början av året – utan fog och mot kommunjuristernas rekommendation – polisanmälde 17 ensamkommande barn och ungdomar för brott mot bidragsbrottslagen grundades beslutet i en motion från Sverigedemokraterna. Som antogs tack vare Moderaternas stöd.
Vad ledde polisanmälan till? Att förundersökningen mot de ensamkommande lades ned, att en ny förundersökning istället öppnades mot politikerna, och att såväl kommunens som polisens tid och resurser har gått åt till att hantera en helt påhittad konflikt. För att inte tala om att 17 barn och ungdomar – bland dem en elvaåring – har pekats ut som kriminella av Skurups styrande politiker.
I fallet kring nedläggningen av byskolan är turerna om möjligt ännu mer oklara. Beslutet fattades i ett utskott med fem ordinarie ledamöter – också här trots avrådan från jurister – där det moderata nedläggningsförslaget kunde antas tack vare att Sverigedemokraterna helt uteblev och ersättaren från Centerpartiet lade ned sin röst.
Vad fick Sverigedemokraterna för att utebli från mötet? Hur kan ett beslut om att lägga ned en skola få fattas av endast två ledamöter? I bristen på transparens och ansvarstagande frodas misstankar och misstroende.
Att ansvara för det politiska styret av en kommun ställer höga krav. Vilka är de problem som medborgarna bryr sig om? Hur ska de utmaningarna mötas? Vem ska ställas till svars för politiska beslut som hamnar snett?
De senaste månaderna har den nya politiska ledningen i Skurup – vilka som nu egentligen ingår i den – lagt otaliga arbetstimmar på att fantisera fram konflikter som inte finns och på att driva grundlösa initiativ som kommunala ordningsvakter och kameraövervakning av medborgarna. Samtidigt fattas i den kommunala kärnverksamheten beslut som inte bara är dåligt förankrade hos medborgarna och de förtroendevalda politikerna utan också trotsar råden från kommunens tjänstemän.
Är hattandet och det rapsodiska beslutsfattandet unikt för Skurup? Jag fruktar att det inte är det.
Gå till toppen