Kommunstyrelseordförande Peter Danielsson (M) har hanterat frågan om försäljning av Öresundskraft AB oacceptabelt illa. Det senaste försöket från den borgerliga alliansen att låtsas ställa krav på en köpare beträffande prissättning är ett genomskinligt försök att lägga fokus på sak istället för process, kanske också ett sätt att smyga ut en impopulär och illa hanterad fråga bakvägen.

Per Örnell skrev i en insändare om rätten att inte bli förminskad därför att man känner saker. Att inte falla undan för härskartekniker, utan berätta vad en känner och tycker är viktigt. Mina känslor kring hanteringen är starka så som Per Örnells, men också personliga. Jag vill berätta.

När vi gröna valde att bilda en majoritet med allianspartierna 2014 tog vi en risk. Att hantera ett samarbete i styre är att sitta i ständig förhandling och Marcus Friberg och jag valde att dela på en kommunalrådstjänst. Möjligheten att med blågröna kommunalråd gå samma ledarskapsutbildning som stadens högsta tjänstepersoner tackade vi ja till. Att bilda ett team som höll, att lära känna organisationen och utveckla dess kultur, såg jag som en förutsättning för att bygga den tillit som krävs för att stabilitet och hållbarhet ska uppstå. Och jag vidhåller, trots kritik från bland andra Per Örnell, att staden Helsingborg har en hög kompetens i mycket, som att hantera gränssnitt mellan politik och verksamhet.

Men i affären Öresundskraft så är all tillit förstörd. 2017 fanns en intressent och samtalen mellan oss som styrde och Rådhusets stab följde alla överenskommelser kring hur information, sekretess, transparens och direktiv skulle skötas.

Vi lyssnade men från Miljöpartiet kom inga signaler om att vilja sälja, även om Peter Danielsson påstår så. Däremot så ville vi att Socialdemokraterna skulle höras. De sa nej. Riktningen var solklar 2017. ÖKAB skulle inte vara till salu.

Varifrån kom knappa året senare direktiven till jurister och ekonomer att påbörja en försäljningsprocess? Politiken hade ju nyss pekat i motsatt riktning. Ändå rullade miljonerna allt snabbare mitt i brinnande valrörelse. Skulle fyra av stadens tjänstemän arbeta så intensivt, konsulter för miljonbelopp anlitas utan politiskt direktiv? Det är inte troligt.

Allt detta har skett under min tid vid makten. Jag har stått upp som person för att helsingborgarna ska kunna lita på stadens ledning. Det är förnedrande och omskakande att få veta att allt detta skett bakom ens rygg.

Självklart är det Peter Danielsson jag ställer ansvarig. Som ledare för det Blågröna samarbetet, skötte han kontakten med stadsdirektören och svarade inför oss.

Det finns bara två tolkningar – antingen svek han alla i samarbetet och gav självsvåldigt direktiv till stadsdirektören, eller så styrde han inte staden 2018 utan gick som en kejsare utan kläder hela valrörelsen, en KSO utan koll. Det rimmar illa med den slogan mannen själv klippte ut ur Vision2035 – ”Staden för dig som vill något.”

Jag är besviken, arg, ledsen och har svårt att känna stolthet över allt bra jag varit med och skapat. Den klandervärda hanteringen av ärendet stänker över på min politiska gärning, och skadar mig som person. Skandalen, att demokratin trixades bort bakom ryggen på helsingborgarna, ska inte gömmas undan. Varje gång sakfrågan diskuteras flyttas fokus från det usla ledarskapet, en strategi som bara gynnar Peter Danielsson.

Att helsingborgare samlar namn för en folkomröstning är hedervärt men det sorgliga är att fokus därmed läggs på sak, och strategin att få folk att glömma till nästa val, kan lyckas.

Ärendet ska bort från dagordningen, det hade aldrig där att göra. Medborgarna ska inte behöva sopa upp när den som fått förtroende att leda gör fel. Lägg prestigen åt sidan och förklara varför det blev fel, be om ursäkt, Peter Danielsson. Det ska inte läggas fler miljoner och energi på den här beklämmande historien nu. Det är dags att gå vidare.