Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Huvudledare

Ledare: Låt inte den sociala pelaren luta mot mer överstatlighet.

Heléne Fritzon (S) presenterar valaffischer inför EU-parlamentsvalet.Bild: Henrik Montgomery/TT
Frälsning eller hot? Åsikterna spretar om den så kallade sociala pelaren inför valet till EU-parlamentet. S-kandidaten Heléne Fritzon avfärdar nu påståendena om möjliga problem i sammanhanget.
"Att det skulle försämra för svenska medborgare är skrämselpropaganda", säger hon i en TT-intervju.
Så var det också S-ledaren Stefan Löfven som drev på för att förverkliga pelaren. Grunden lades när han hösten 2017 stod värd för EU-toppmötet i Göteborg. Målsättningen att främja rättvisa jobb och ekonomisk tillväxt passade den förre fackordföranden som hand i arbetshandske. Det hela mynnade ut i 20 principer för sociala rättigheter inom unionen. De handlade bland annat om rätten till utbildning och jobb, rättvisa arbetsvillkor och grundläggande social trygghet. Bindande var skrivningarna inte, men ändå välkomna som gemensamma mål.
Fast redan då hördes varningar om att den sociala pelaren kunde bana väg för ökad överstatlighet inom EU. I viss mån har det också blivit så.
"Stefan Löfven har sagt att det här inte kommer att bli lagstiftning, men den här veckan röstar vi om fyra lagstiftningsförslag, antingen förordningar eller direktiv", påpekade EU-parlamentarikern Jasenko Selimovic (L) i mitten av april.
Även Moderaterna har gått hårt ut i frågan och menar att valrörelsen borde handla mycket om den sociala pelaren.
Oenigheten mellan partierna handlar egentligen inte så mycket om mål, utan snarare om medel. Enigheten är bred om behovet av att jämna ut de sociala och ekonomiska skillnaderna inom unionen.
I längden försvåras Europasamarbetet om förutsättningarna för medborgare i olika medlemsländer väsentligt skiljer sig åt. Dessutom är det naturligt för EU, som välstånds- och fredsprojekt, att verka för goda arbets- och levnadsvillkor. Men på detaljnivå är de sociala frågorna för komplexa för att dirigeras från Bryssel. Dels skulle det medföra för mycket överstatlighet, dels skiljer sig system och värderingar väsentligt åt inom unionen.
I det perspektivet tycks S ta alltför lätt på riskerna med att börja gå lagstiftningsvägen.
Den socialdemokratiska partigruppen i EU-parlamentet vill göra den sociala pelarens riktlinjer till bindande regler. Fritzon är inte helt främmande för det. Hon pekar på förslaget om obligatorisk pappaledighet som EU-parlamentet nyligen röstade för. Det rör inte svenska regler eftersom de är mer generösa.
"Så länge det inte äventyrar Sveriges nivåer, så är det ingen fara", resonerar hon.
Men vad säger att det alltid blir så?
Frankrikes president Emmanuel Macron vill lagstifta om europeisk minimilön. Det skulle vara svårförenligt med Sveriges arbetsmarknadsmodell, medger Fritzon själv. Och hennes S-kollega Marita Ulvskog gick i höstas tills storms mot EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Junckers ambition att göra lag av hela den sociala pelaren:
"För svensk del är det helt orimligt att man skulle på EU-nivå sitta och besluta med majoritetsbeslut om hur vi ska ha våra socialförsäkringssystem eller föräldraledigheter."
Så sant. Kontrollen över sådana frågor hör hemma på nationell nivå. Visst kan EU opinionsbilda, stimulera och trycka på i viss riktning, men de avgörande besluten måste medlemsländerna själva få ta.
Oenigheten mellan partierna kring den sociala pelaren kokar således ned till frågan om var gränsen ska dras för vad EU reglerar. Den sociala pelarens tilltalande drag får inte hindra en saklig debatt om vad den innebär för det nationella självbestämmandet. Vaksamhet kring utvecklingen är på sin plats. Att en väg mot ökad överstatlighet kantas av goda föresatser gör den i längden inte mindre riskabel att följa.
Gå till toppen