Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Ledare: Klimatet tyngst. Vad än Pompeo och Åkesson säger.

Isbjörnen är sårbar för klimatförändringar i Arktis.Bild: Jon Aars / Norsk Polarinstitutt
Klimatet är svenskarnas viktigaste fråga i EU-valet den 26 maj. Nästan var fjärde väljare, 23 procent, pekar ut miljö- och klimatfrågorna som de tyngsta i DN/Ipsos färska mätning.
Det hindrar inte att statsminister Stefan Löfven (S) hade en poäng när han i riksdagens partiledardebatt om EU på onsdagen hävdade att ”EU-valet är en folkomröstning om högerextremismens framfart”.
Jo, det hänger faktiskt ihop. Klimatet och högerpopulismen.
Begrunda det fiasko som på tisdagen fullbordades i finska Rovaniemi.
Arktiska rådet – ett mellanstatligt forum för de åtta länderna Sverige, Finland, Norge, Island, Ryssland, Danmark, USA och Kanada med syfte att främja hållbar tillväxt och miljövård i den känsliga Arktisregionen – har hållit ministermöte. Och för första gången i rådets 23-åriga historia blev det ingen slutdeklaration.
Istället slutade mötet med ett urvattnat uttalande av ländernas utrikesministrar. Länderna stod helt enkelt alltför långt ifrån varandra. Eller, för den som föredrar klarspråk, som Arktiska centrets Timo Koivurova sade:
”USA var emot att klimatförändringen skulle nämnas i slutdeklarationen och de andra länderna upplevde att man inte kan lämna bort det.”
Enligt flera källor vägrade USA acceptera att klimatförändringar omnämndes som ett hot mot Arktis. Den amerikanske utrikesministern Mike Pompeo lyckades med konststycket att hålla ett tjugo minuter långt tal utan att ens nämna ordet k-l-i-m-a-t-f-ö-r-ä-n-d-r-i-n-g.
Istället talade Pompeo om att smältande is på Arktis i själva verket kan leda till något gott. Som nyöppnade passager för sjöfart, nya handelsmöjligheter, nytillgängliga fyndigheter av olja, gas, uran, guld och diamanter.
Alltmedan forskare varnar för att smältande is i Arktis skvallrar om en potentiellt katastrofal utveckling med accelererande klimatförändringar och, som följd, extremt väder och rubbade havsströmmar.
Svenska Havs- och vattenmyndigheten skriver på sin sajt:
”Effekterna av klimatförändring syns snabbare i Arktis än i någon annan del av världen, vilket kan ge globala effekter.”
Att USA lämnat Parisavtalet om klimatet under den bakåtsträvande presidenten Donald Trump är illa nog. Men dessvärre är problemet med klimatförnekande politiker större än så.
Med Chalmers i Göteborg som nav har världens första globala forskarnätverk etablerats kring ämnet klimatförnekelse. Forskningsledaren Martin Hultman och hans kolleger har studerat sambandet mellan klimatförnekelse och högernationalism. Sambandet finns i USA men också i Frankrike, Storbritannien, Danmark, Norge och Sverige.
Jo, även i Sverige är kopplingen mellan högernationalism och klimatförnekande tydlig. Att förneka klimathoten är numera en av de viktigaste värderingarna inom Europas högernationalistiska partier.
Minns hur Sverigedemokraternas ledare Jimmie Åkesson lät i somras. Under sitt sommartal hånade Åkesson de partier som under de stekheta dagarna förra sommaren talade om klimatet, kallade dem desperata som gjorde politik av vädret.
SD har också krävt sänkta anslag till SMHI, eftersom myndigheten enligt partiet ägnar sig åt tendentiös opinionsbildning, eller propaganda, istället för saklig information om klimatet.
Åkesson, som under onsdagens riksdagsdebatt lanserade sig själv som en ”Europavän”, som älskar Europa men inte EU, bör inte komma undan med så enkel retorik. Den som bagatelliserar klimathotet kan knappast vara en Europavän – ty även Europa är en del av den globala verklighet som står inför en ödesfråga.
Klimathotet är på riktigt. Så som i Arktis, så också i Washington DC och i Bryssel.
I och med att USA:s klimatförnekande hållning har slagit rot i Vita huset står klimathoppet i desto högre grad till Europa. EU, som redan är en av de starkaste aktörerna i klimatarbetet, måste nu få ett starkt mandat av väljarna att driva frågan vidare.
Gå till toppen