Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Tobias Lindberg: Tystnad är skräp. Tuta för ett renare Sverige.

Hur svårt kan det vara att slänga skräpet där det hör hemma?Bild: Junge, Heiko
Rött ljus. Bilen framför bromsar in, vänstra framdörren öppnas – och ut kommer papper och plast från förarens snabbmatsmåltid. Visst vore det läge för en ljudlig protest med signalhornet, men jag stannar vid att muttra surt medan tankarna på det utkastade skingras som skräpet för vinden.
Liknande scener är alltför vanliga i stadsmiljö och långtifrån enbart något tätortsfenomen. I Småland har nedskräpningen längs vägarna ökat så mycket att skräpplockare, som intervjuas i Vimmerby Tidning, talar om en fördubbling. Sammanlagt slängs uppskattningsvis över tusen ton sopor per år längs landets trafikleder, enligt organisationerna Städa Sverige och Håll Sverige rent.
I städerna är det svårare att säga om skräpet ökar eller minskar, eftersom ganska få kommuner gör årliga mätningar. Men det är uppenbart ett så stort problem att politiker på flera håll ser sig nödgade att agera.
Malmö stad skickade nyligen ett brev till regeringen med förslag om en lagändring som gör det möjligt att låta parkeringsvakter bötfälla personer som skräpar ner. Idag är det en polisiär uppgift, men polisen hinner inte med den, resonerar kommunledningen.
Visst vore det välkommet om parkeringsvakter kunde bidra till mindre skräp på gatorna, men det är inte svårt att tänka sig situationer då polis ändå måste gripa in. Det är trots allt väsentlig skillnad på att sätta en bot på en bil eller att överlämna den till en motsträvig, kanske rentav hotfull person. Samtidigt vore det inte nödvändigtvis felriktade polisresurser. Tankarna leds till den så kallade New York-modellen, där en offensiv mot skadegörelse, klotter och nedskräpning ses som led i kampen mot grövre kriminalitet.
Malmö satsar också på enklare åtgärder som gott hade kunnat prövas på betydligt fler håll. Små förändringar kan räcka långt om de genomförs i större skala.
Just nu är plastpåsar, under två veckors testperiod, bannlysta i torghandeln på Möllevångstorget. Syftet är att minska mängden tunna plastpåsar som blåser omkring och kommunen har försett torghandlarna med gratis papperspåsar. Det framstår som en utmärkt idé.
I samma anda, om än mer utskällt, är Malmös initiativ till offentliga rökrutor. När rökning i sommar förbjuds på uteserveringar och busshållplatser vill kommunen skapa områden där det blir naturligt att röka. Tanken är inte att stoppa rökning på andra ställen, utan att leda rökarna till platser där det finns askkoppar. Det kan behövas. Cirka en miljard fimpar slängs redan årligen på svenska gator och torg.
Att göra det lätt att göra rätt kan vara väl så viktigt politiskt som att förbjuda det felaktiga. Enligt en mätning som Novus har gjort åt Håll Sverige rent anser nästan alla svenskar att det är fel att skräpa ned i såväl stad som natur. Alltför många gör det ändå och den vanligast uppgivna anledningen är att det inte finns någon tillgänglig papperskorg.
Sedan är den förklaringen förstås ingen giltig ursäkt. Slöhet är en annan faktor i sammanhanget. Fler måste ta sitt personliga ansvar för att sopor hamnar där de ska och då kan det sociala trycket vara ett effektivt styrmedel.
I Novusmätningen uppger fler än hälften att de säger ifrån om de ser någon skräpa ner. Det gör de givetvis rätt i.
Samhället blir inte renare av muttrande som ingen hör.
Nästa gång blir det tutan.
Gå till toppen