Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Ledare: Alla ser försvarets behov. Smit inte från notan.

Björn von Sydow på tisdagen.Bild: Jonas Ekströmer/TT
Skrämmande scenarier saknades inte när slutrapporten från försvarsberedningen lades fram på tisdagen. Ordföranden Björn von Sydow (S) konstaterade till exempel att ett väpnat angrepp mot Sverige inte kan uteslutas, men att förmågan att hantera ett sådant inte kommer att finnas förrän om tio år. Och då förutsatt att rapportens förslag genomförs enligt plan.
Det är en omfattande upprustning som riksdagspartierna har enats om, enligt von Sydow den största sedan 1940-talet.
Sveriges militärstrategiska läge har försämrats så till den grad att bemanningen inom krigsorganisationen anses behöva växa från dagens 60 000 personer till 90 000 inklusive hemvärn och civilanställda. Antalet värnpliktiga ska utökas till 8 000 från år 2024. Samtidigt inrättas fyra nya regementen, varav ett i Arvidsjaur och ett i Göteborg. Vidare ska två till tre stridsflygsdivisioner med äldre Gripenplan behållas även efter 2030, trots att riksdagen har beställt sextio stycken av en nyare modell. Marinen förstärks med nya fartyg och armén får fler brigader, stridsfordon uppgraderas och nya vapen köps in.
En del av förstärkningarna sker i avsikt att kunna fördjupa försvarssamarbetet med Finland. Vid krigsfara ska en brigad på upp till 5 000 militärer vara redo skickas över gränsen. Och med utökade juridiska befogenheter ska regeringen på egen hand kunna fatta vissa beslut om att ge eller ta emot militärt stöd.
Så långt är riksdagspartierna eniga, vilket får ses som naturligt. Ingen kan längre blunda för hur hotbilden har förändrats och i försvarssamarbeten med andra länder måste Sverige också kunna bidra med egen kapacitet.
Men upprustningen är naturligtvis inte gratis. Förslagen kräver en höjning av försvarsbudgeten till 84 miljarder kronor från år 2025, motsvarande 1,5 procent av svensk BNP, enligt försvarsberedningens rapport.
Den summan vill S och MP inte binda upp sig vid, vilket får M, KD, C och L att vägra skriva under rapporten.
"Regeringen är på väg att lämna en springnota till försvaret", säger L-ledaren Jan Björklund till DN.
Nog verkar det så när de rödgröna medger vad som behövs, men inte vill garantera de nödvändiga medlen. Risken är tydlig att anslagen krymps till förmån för annat. Särskilt som försvarsminister Peter Hultqvist (S) nu hänvisar till en "helhetsbedömning" inom ramarna för överenskommelsen mellan S, MP, C och L. Som om försvarspolitiken vore en budgetpost bland andra.
Frågor som rör landets säkerhet och försvar kräver långsiktigt hållbara ramar, politiskt och ekonomiskt. Det är ju därför riksdagspartierna har förhandlat och kompromissat i försvarsberedningen så länge. Mot den bakgrunden är det ansvarslöst av regeringen att låta kameral nit äventyra den breda politiska enigheten.
Om de rödgröna inte tänker om till nästa års försvarsbeslut tänker M, KD, C och L driva igenom sin linje i riksdagen.
"Antingen backar regeringen eller så blir den överkörd", förklarar Björklund.
Med stöd av SD har allianspartierna majoritet. Försvaret lär alltså, trots allt, få sina nödvändiga pengar. Men vad sänder det för signaler när regeringen inte helhjärtat står upp för försvarets behov och när anslagen även framgent tycks kunna skifta med politiska majoriteter?
Ingen kan hävda att det ger de betryggande besked som skulle behövas.
Det är skrämmande nog att dagens svenska försvar saknar förmågan att hantera ett väpnat angrep. Regeringen borde åtminstone kunna ge garantier för att detta ska ha förändrats till slutet av nästa decennium. När alla ser försvarets behov är det inte läge att smita från notan.
Gå till toppen