Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Ingrid Runsten: ”Öresundskraft, en story från Helsingborg.”

Demokrati. För alla i Helsingborg.Bild: Björn Lindgren/TT
Detta är en opinionstext av en fristående kolumnist. Åsikterna är skribentens egna.
Det var en gång en vår före ett val (2018) då några ledande tjänstemän i Helsingborg bestämde sig för att det var en god idé att anlita konsulter för att göra en värdering av Öresundskraft inför en eventuell försäljning. Men de berättade det inte för någon, inte ens för kommunstyrelsens ordförande.
Inte heller när rapporten blev klar i juli 2018 fick någon veta. Tjänstemännen menade att politikerna var mitt i en valrörelse och inte skulle vara mottagliga för information i en sådan (politiskt het) fråga. Därför väntade de till valet var överstökat. Och väljarna fick vänta ännu längre innan de fick veta, till februari i år då beslutet om att inleda en försäljningsprocess togs av en oenig styrelse för stadens bolag.
Det blev ett väldigt väsen. Oppositionspartierna rasade och tidningen granskade.
Fortsättning följer, stadsrevisionen genomför nu en granskning av hur det hela gick till.
Även om granskningen skulle visa att inga formella fel har begåtts är Öresundskraft en story från Helsingborg om politisk klantighet och brister i den lokala demokratin.
I Sofieroparken spelar just nu Helsingborgs stadsteater en annan historia. Storyn i korthet är att kommunstyrelsen vill ha något som drar fler besökare och kommer på tanken på en sorts nöjesfält.
Det är kul, det är lite satir. Och förstås rent påhitt. Men när politikern i pjäsen berättar om det höga hotell med Sundsutsikt och spa som ska byggas på en av Sofieros gräsmattor tillsammans med ett garage i flera plan, så tänker förstås en del på hotellplanerna på Gröningen som stoppades efter protester. Och på historien om Landborgsgaraget som de styrande allianspolitikerna väl helst vill glömma.
Pjäsen heter Stora drömmar och politikerna i pjäsen drömmer om ett ”Sofieropa”. Från drömmar är steget inte långt till visioner. Och verklighetens kommunvision: "Helsingborg ska bli en av Europas mest innovativa städer".
För att nå dit behövs en sammanhängande berättelse om en spretande stad och Helsingborg söker nu en ”storyteller”. I jobbannonsen talas det bland annat om att ”kasta bensin” (nej, inte i Sveriges bästa miljökommun, väl?) på idébrasan. Och ”få en röd tråd i känslan i kommunikationen”. Där står också: ”Historien är ännu oskriven, men vi vet att vi måste börja arbetet med att bygga framtidens stad redan nu.”
Det arbetet pågår så klart redan, hela tiden. Och alla de engagerade medborgarna som lärt sig att det krävs inte bara namn utan också personnummer och adress om det ska bli folkomröstning, är en del av den. Hur just historien om Öresundskraft slutar vet vi inte än. Inte heller hur den påverkar förtroendet för politiker och för den lokala demokratin.
Men oavsett vem eller vilka som visste vad om planerna på att sälja Öresundskraft redan före valet så verkar de ha haft problem med kommunikationen. Och stadens alla kommunikatörer har inte kunnat hjälpa till. Kanske kan en storyteller berätta en helt annan historia.
Annars är här ett förslag i all enkelhet:
Det politiska styret ser till att ha koll på viktiga frågor (tjänstemän kan inte ställas till svars inför väljarna). Det krävs öppenhet och lyhördhet även mellan valdebatterna och ett minoritetsstyre behöver inse att det är just i minoritet och söka breda samarbeten.
Den stad som vill bli en av Europas mest innovativa måste bli bättre på lokal demokrati. Och det får bli sensmoralen i sagan.
Gå till toppen