Jag var inte ensam om att bli helt knockad av Karin Smirnoffs utpräglat västerbottniska debutroman ”Jag for ner till bror” i höstas. Den utropades till årets bästa roman och blev nominerad till Augustpriset. När jag slagit igen den kände jag ett styng av sorg. Skulle jag inte få läsa mer om den albinovita Jana Kippo och hennes tvillingbror Bror? Om deras mångskiftande öden i Smalånger, där liken i garderoberna verkade fler än antalet invånare?