Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Mats Skogkär: Krasch, pang, brexitbang.

Theresa May spanar i skyn efter ett brexitavtal.Bild: Kirsty Wigglesworth
Storbritanniens konservativa premiärminister Theresa May gör nu ett fjärde och sista – sägs det – försök att få parlamentet att godkänna ett brexitavtal.
Det nya lagförslaget läggs fram på fredagen. May lovar att det är ett "djärvt erbjudande" hon kommer med.
Erbjudandet sockras med en utfästelse om att parlamentet även ska få rösta om huruvida detta avtal ska bli föremål för en ny folkomröstning. Mycket lite talar för att det förslår, lika lite som Mays tidigare löfte om att avgå som premiärminister var tillräckligt för att få ett utträdesavtal godkänt.
Labourpartiet säger nej, och bland Mays partikamrater trevas det efter facklor och hötjugor: en del vill ändra partiets stadgar för att omgående kunna avsätta May som partiordförande i en ny förtroendeomröstning. Den förra hölls så sent som i december och enligt nuvarande regler får en ny inte hållas förrän efter ett år.
Theresa May kämpar på men resultatet är snarast att en redan hopplöst tilltrasslad situation kompliceras ytterligare. På sätt och vis en bedrift.
En ny folkomröstning, när ett färdigt förslag till utträdesavtal föreligger, kan framstå som ett rimligt sätt att lösa den knut som uppstått. Men det är demokratiskt tveksamt att överpröva en folkomröstning med en ny. Det riskerar i praktiken att ytterligare befästa den olyckliga polarisering av den brittiska väljarkåren som den första omröstningen gav upphov till.
"Brexits möjligheter är för stora och konsekvenserna av ett misslyckande för allvarliga för att riskera ytterligare försening", varnar May parlamentet.
Hittills har liknande varningar inte hjälpt. Hotet om att Storbritannien till sist kommer att krascha sig ur EU, utan ett utträdesavtal på plats, förblir överhängande.
Och på tal om att krascha: Att beskåda de brittiska politikernas hantering av brexit är lite som att titta på en tågurspårning. I slow motion och på repeat.
Gå till toppen