Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Fritte Friberg: Språkpolisen om den regionella poletiken

I Ukraina har parlamentet för några veckor sedan antagit en lag som ska garantera ukrainskan som enda officiella språk. En sådan lag kräver språkpoliser. Personligen har jag inget emot att kallas ”språkpolis” men föredrar språk-estet.
Språkregler gäller främst faktaförmedling, till exempel när politiker, journalister och jurister uttrycker sig. En konstnärlig text kan vara hur okonventionell som helst. Detsamma gäller citerat talspråk, inte minst dialekter. Men det finns språkliberaler, som tycker vi kan skriva och prata lite hur som helst, bara vi begriper vad våra medmänniskor menar. Men det vore som att strunta i trafikreglerna: ”Det gör väl inget om jag kör på vänster sida, bara ni andra ser åt vilket håll jag ska!” För politiker, journalister och jurister är språket deras arbetsredskap. Vi kräver ju att trädgårdsmästaren kan använda sin kratta, tandläkaren sin borr och polisen sin batong.
Exempel på språkliga grodor i media (företrädesvis talspråk) är till exempel ”regionella” (P1 Morgon 23 april), som kunde varit en smittosam åkomma. Korrekt svenska är ”regionala”. Och så det alltmer förekommande ”poletik”, som politikerna själv numera uttalar sitt ämnesområde i ”interjuver”. Och enligt en språkkunnig god vän är Sverige det enda landet i världen där bokstavskombinationen r+s uttalas ”sch”, alltså ”forsch”, ”föschta” för att inte tala om när styggelsen blommar ut totalt och till och med engelska egennamn förvanskas: Arsenal blir ”aaschenl”.
Jag stannar där med exemplifieringar. Ni kan själv botanisera i pågående EU-valdebatt. Vill ni ha en riktig högtidsstund, besök Svt:s Text-TV-sidor. Den redaktionen är underbemannad, saknar korrekturläsare och redaktören utgörs ofta av Tryckfels-Nisse. I slutet av april kunde vi läsa på vädersidan, att det i stället för ”varmast i väster” skulle bli ”närmast i vänster”. En pikant notering.
Kockarnas kamp i TV4 (dvs de professionella kockarnas tävling) ger anledning att byta yrkeskategori i uttrycket ”att svära som en borstbindare” till ”kock”. Det intressanta är att de kan hantera smaker och uppläggning på ett estetiskt sätt. Men språket får vara hur fult det vill. En överdos svordomar är inte bara ett estetiskt problem, även pedagogiken blir lidande: uttryck som ”sjukt dj-a gott” distraherar från intressant kokkonst.
”Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta” (Esaias Tegnér). Men en säregen språkhantering kan vara roande också. I Lund fanns på sin tid en chef på ”Spritbolaget” som efter tillräckligt intag av ädla drycker började tala hawaiianska, det vill säga han rationaliserade bort alla konsonanter. Hans fru var den enda som i det läget förstod honom. Därför följde hon alltid med som tolk när han gick på kalas.
Ett charmigt exempel på dunkelt språk finns i Birger Sjöbergs ”Kvartetten som sprängdes”. En skolgosse får plötsligt frågan: ”Vad blev följden utav detta krig?” Han har suttit i egna tankar och är helt förvirrad. Bänkkamraten viskar något som han uppfattar som ”vaddingdom”. Han svarar alltså: ”Vaddingdom”, fast lite sluddrigt, så som han hört det. Läraren ber honom upprepa svaret. Han gör så. Men slutligen får han gå fram till tavlan och skriva ordet. Läraren tror gossen blivit stollig, när han skriver: VADDINGDOM. Det rätta svaret är förstås ”fattigdom”. Men ”vaddingdom” är roligare.
Gå till toppen