Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Moa Berglöf: "Ryktet om ett värderingsval är överdrivet."

Europaparlamentet.Bild: FREDRIK PERSSON / TT
Har du inte röstat än? Vet du inte vem du ska rösta på? Här kommer ett tips till den förvirrade väljaren:
Tänk på partierna och på kandidatlistorna som om söndagens val till Europaparlamentet i själva verket handlar om att välja en representant till ditt lokala kommunfullmäktige.
Låter det konstigt? Låt mig förklara.
Det första och viktigaste att minnas inför söndagens val är att ryktet om ett värderingsval är överdrivet. Åtminstone i Sverige. Därför är det också slöseri att skicka någon till Bryssel på ett värderingsmandat.
Visst finns ett högerextremt hot, och visst växer det. De senaste prognoserna tyder på att den högerpopulistiska partigruppen ENF, där bland andra brittiska Ukip, österrikiska Frihetspartiet och franska Rassemblement National ingår, mer än dubblar sina ledamöter och blir den fjärde största gruppen i parlamentet.
Samtidigt: Europaparlamentet kommer av allt att döma fortfarande att domineras av konservativa EPP, socialdemokratiska S&D och liberala ALDE. De värderingar de flesta av oss i Sverige vill ska prägla vårt land i framtiden delas i mycket stor utsträckning också av medborgarna runt om i Europa.
Vilket betyder att Sveriges 20 ledamöter i huvudsak kommer att ägna timmarna i Bryssel och Strasbourg åt betydligt osexigare utmaningar än kriget om den liberala demokratins framtid.
Vad är det då ledamöterna ska göra, om de inte ska stå på kulturkrigets barrikader?
De ska djupdyka ner i lagstiftningen. Ska plastsugrör förbjudas? Hur mycket utsläpp får komma från lastbilar? Var ska det vara tillåtet att tråla fisk? Hur kan trafiksäkerheten värnas i skenet av den nya fordonsteknologin? Går det att komma överens med italienaren i utskottet? Varför är det alltid tyskarna som bestämmer?
I utfrågningarna av partiernas toppkandidater märks vilka som har förstått att den som vill vara framgångsrik i Europaparlamentet – och faktiskt göra skillnad – måste kunna detaljerna, sy ihop kompromisserna och klara av att bygga även oväntade allianser. Det är inte helt överraskande de fyra politiker som ber om förnyat förtroende: Fredrick Federley (C), Malin Björk (V), Peter Lundgren (SD) och Soraya Post (Fi).
Det här är ingen uppmaning till att rösta på just dessa kandidater. Om de själva agerar utifrån den kunskap om systemet som de har visat prov på i intervjuer vet jag inte. De flesta står jag dessutom långt ifrån politiskt. Poängen är att bortom partiernas tal om ett värderingsval och bakom det ena löftet efter det andra om att antingen minska eller öka EU:s makt, är det till sist upp till väljarna att bestämma vilka som ska sitta på Sveriges 20 platser i Bryssel.
Och de förtjänar att fyllas av politiker som inte bara söker strålkastarljuset utan är beredda att kavla upp ärmarna och göra jobbet. I skymundan, utan någon vidare tacksamhet från oss som i gengäld får en lite bättre vardag.
Lite som, ja, i kommunpolitiken.
Gå till toppen