Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Christine Antaya: Sten, öppna dig!

En rik och intressant utställning, skriver Christine Antaya om Kerstin Dahl-Norén på Konsten.

Kerstin Dahl-Noréns "Sökare I" ses på Galleri Konsten just nu.Bild: Christine Antaya

Kerstin Dahl-Norén

Galleri Konsten, Helsingborg, t o m 2/6.

Om första gången hon arbetade med sten skriver konstnären Kerstin Dahl-Norén: ”Nu hade stenen fått en ny, dovare ton och vid nästa vila öppnade sig stenen för oss. Lugnt och stilla, inget dunder och brak, stenen bara öppnade sig. Magiskt!”
Sten tycks väcka en känsla av andakt. Den japansk-amerikanska skulptören Isamu Noguchi kallade sten för ”Den direkta länken till själva kärnan – när jag knackar på den hörs ett eko av det som vi är. Hela universums resonans”. Henry Moore beskrev arbetet med att hacka ett hål genom en sten som ”en uppenbarelse.” Han tyckte om att samla småsten på stranden, för att påminnas om hur naturen skulpterar sten. Kanske är detta en av orsakerna till att materialet kan kännas så mystiskt. Att en konstnär kan åstadkomma samma sak som naturen.
I en rik och intressant utställning på Galleri Konsten visas ett urval av Kerstin Dahl-Noréns verk: små kombinationer av brons och sten, tuschteckningar, och serier av stenskulpturer. I de två förra kategorierna kan fascinationen för naturen spåras – fröer, stammar, stenar – som sedan gestaltas fullt ut i de större skulpturerna med titlar som ”Fröhus” eller ”Kropp”. Skulpturerna tycks alla, även de som står på större piedestaler, vilja vara nära marken. De vill behålla sin låga tyngdpunkt. Flera av skulpturerna har en form som om de har återgått till ett flytande stadium och är på väg tillbaka ner i jorden.
”Kärl” är en lysande vit alabasterform, len och bearbetad, som slutar i en grov topp, som om stenens innanmäte avslöjas. Genom de här subtila påminnelserna om materialet lockas besökaren till att inte bara begrunda blankpolerade ytor och försöka härleda formerna till den materiella världen, utan utställningen ger tillfälle att faktiskt uppehålla sig vid egenskaperna hos marmor, alabaster, granit, diabas. Hur sten hellre än att reflektera ljus tycks sluka det, eller själv vara en ljuskälla.
En annan älskare av sten, Barbara Hepworth, har sagt att ”skulptur behöver beröring, du måste gå runt den, böja dig mot den, ta på den”. Detta ska man som bekant inte göra på en utställning, men Dahl-Norén tycks särskilt locka fram denna lust. Kanske kommer den taktila impulsen från minnen av att lägga sig ned på en solvarm klippa eller föra en sval, len sten mot kinden.
Kerstin Dahl-Norén fortsätter en lång skulpturtradition som hämtar inspiration och material från den organiska världen. Samtidigt får hennes diskreta ingrepp ny valör. I en samtid då vi tvingas föreställa oss geologisk tid blir idén om sten som något evigt som bara finns där som bakgrund till vår civilisation allt mindre relevant. Stenen kommer att överleva oss.
Kerstin Dahl-Norén ställer ut på Galleri Konsten.Bild: Christine Antaya
Gå till toppen