Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Läsartext: Långsam ekologisk kollaps eller ett ekonomiskt haveri på global skala

Nästan femton år har gått sedan den sista av de två kärnreaktorerna i Barsebäck stängdes av.Bild: Anders Ahlgren/SvD/TT
Ingen har kunnat undgå att notera hur miljö- och energifrågan plötsligt kommit att rotera runt kärnkraften. En diskussion som kändes fullständigt död för bara några månader sedan. I grunden handlar det som vanligt om ekonomi.
Den minnesgode kommer säkert ihåg telekomvisionären Jonas Birgersson. I slutet av 90-talet fick han våra föreställningar om en etablerad affärsmodell som telefoni, att vändas upp- och ned. Detta när han konstaterade att i framtiden kommer inte telefoni att kosta per tidsenhet, tariff och avstånd utan utgöras av tillgänglighet genom abonnemang. Idag är det få som kommer ihåg specificerade telefonräkningar och prislistor i telefonkatalogerna. Omgörningen blev ett faktum som alla idag förhåller sig till.
Fossilbränsle- och transportindustrin är världens överlägset största affärssektor. För att förse en bil med bränsle krävs kolgruve- eller oljeborranläggningar. Dessutom processindustri i form av raffinaderier, transportlogistik från supertankers ned till tankbilar, samt pumpanläggningar med betalfunktioner. Det man häller i tanken kostar vad hela denna kedja av verksamhet gemensamt skapar.
Som världens största affärssektor har den genom årtionden ackumulerat världens största koncentration av investerat kapital.
Investerat kapital som kräver avkastning.
Men miljövänlig, fossilfri energiproduktion är som Jonas Birgersson. När man väl byggt ett vindkraftverk, en våg- eller tidvattenturbin, en solcellspanel - så genererar anläggningen, utöver investering och underhåll, energi utan löpande produktionskostnader. Investeringsbehovet i förhållande till avkastningen blir minimalt.
Om man skulle ersätta hela dagens industri för fossilbränsle med sol, vind, vatten och vätgas i den takt som vore tekniskt möjlig, så skulle världsekonomin haverera.
Då avkastningen på gjorda investeringar i fossilbränsleindustrin successivt uteblev, skulle aktievärdet på dessa bolag sjunka drastiskt. Det kunde kortsiktigt vägas upp genom byggandet av miljövänliga anläggningar. Men då dessa efter driftsättning levererar utan löpande produktion kommer priset på energi i olika former att kraftigt minska.
Med en världsekonomisk kollaps som resultat.
Naturligtvis skulle allt rätta till sig med tidens hjälp, som alltid sker. Men kortsiktigt skulle depressionen på 30-talet förmodligen upplevas som en västanfläkt i jämförelse.
Man kan lite brutalt säga att vi har att välja mellan en långsiktig miljökollaps genom fortsatt fossilberoende, eller en närtida ekonomisk kollaps genom snabb fossilfri miljöomställning.
Till detta skall läggas att världens bilpark på kort sikt kommer att utgöras av el eller elvätgashybrider. Behovet av el skulle snabbt mångdubblas samtidigt som efterfrågan på fossilbränsle ebbar ut.
Var kommer då kärnkraften in i bilden?
Den blir på något sätt en gyllene medelväg. Modern kärnkraft till exempel i form av så kallade bridreaktorer är, förutom att anläggningarna är ohyggligt dyra att bygga, en del av lösningen på hanteringen av det utbrända kärnbränsleavfallet. Utöver detta är tiden från beslut till första elektronen i nätet lång. Uppemot 20 år.
Dessutom är det en industri som levererar energi genom löpande produktion till skillnad från sol- och vindanläggningarna. På detta sätt kan dagens energijättar styra över sina investeringar i kärnkraftsproduktionen parallellt med att dagens fossilbaserade fasas ut.
Produktionen av billiga solceller och vindkraftverk finns nu huvudsakligen i asiatiska länder som försörjer sig själva med enorma mängder kolkraft. Om sol och vind blir den snabba, globala lösningen så skulle den ekonomiska omstöpningen av världsekonomin bli än mer brutal. Speciellt för oss cirka 15 procent av världens befolkning i väst.
Genom en massiv satsning på kärnkraft kan de ekonomiska fundamenten bevaras och miljöproblematiken över tid hanteras. Detta bland annat genom att kärnkraftsanläggningarna suger upp det investeringskapital som frigörs när fossilbränsleanläggningarna avvecklas.
Det är inte optimalt, men möjligt. Inte önskvärt, men godtagbart. Som de flesta samhällslösningar.
För politiska partier som märker att dynamiken i debatten allt mer handlar om miljöfrågor, och som dessutom saknar trovärdighet i miljödebatten genom att de negligerat dessa frågor i årtionden, kommer kärnkraftsalternativet som en räddare i nöden.
Så kan två av varandra delvis oberoende aktörer finna varandra för gemensam glädje och förhoppningsvis allmän samhällsnytta.

Jörgen Hansson

Helsingborg
Gå till toppen