Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Debattinlägg: ”Det rökförbud som införs nu räcker inte.”

Senare års svaga svenska regeringar har inte förmått driva igenom förebyggande åtgärder i tillräcklig grad. Det skriver Stefan Barath, ordförande för Svensk lungmedicinsk förening och överläkare vid lung- och allergisektionen på Skånes universitetssjukhus.

Tobaksindustrins globala makt över hälsopolitiken har gjort att åtgärder för att minska rökandet inte har genomförts i tillräcklig omfattning, skriver Stefan Barath.Bild: Claudio Bresciani/TT
Den 1 juli införs rökförbud på många allmänna platser i Sverige, till exempel på uteserveringar, tågperronger, busshållplatser, lekplatser och idrottsplatser. Förbudet gäller både cigaretter, e-cigaretter och vattenpipor. Men det räcker inte.
Den medicinska vetenskapen har lovat långt mer än vad den kunnat hålla när det gäller att kunna bota rökningsrelaterade sjukdomar. Så kommer det också att förbli så länge inte fler förebyggande åtgärder genomförs.
Senare års svaga svenska regeringar har inte förmått driva igenom förebyggande åtgärder i tillräcklig grad. Därför har nu landets regionala lungmedicinska enheter vänt sig till riksdagsledamöterna i respektive region med information och vädjan om handling – över partigränserna.
En förbättrad lunghälsa kan bara åstadkommas genom en politisk kraftsamling i regering och riksdag för att nå det mål de själva har satt upp: ett rökfritt Sverige 2025 då mindre än fem procent av befolkningen ska vara rökare.
För att målet ska bli verklighet krävs bland annat en effektivare skattepolitik, ytterligare begränsningar i marknadsföringen av tobaksvaror och utökade rökfria miljöer där tobaksfri skoltid ingår. Med hänsyn till att människor som inte har så god ekonomi eller lägre utbildning röker mer än andra, bör ett subventionerat avvänjningsstöd också ingå i Sveriges strategi för att minska rökningen. Det är dyrt att köpa nikotinplåster och nikotintuggummi.
Svensk lungmedicin har lång erfarenhet av förebyggande behandling. I början på förra seklet härjade tuberkulosen i landet och krävde som mest lika många liv som rökningen gör idag. Avgörande i kampen mot ”soten” var kunskapen om dess orsak och hur den spreds – förebyggande smittspårning och vård av de smittsamma på sanatorier var i många år de mest verksamma åtgärderna innan läkemedel började användas.
I början på 2000-talet vaknade – äntligen – FN och konstaterade omfattningen av den sjukdomsepidemi som tobaksindustrin spridit under 1900-talet. WHO räknar med cirka 100 miljoner tobaksoffer – fler än alla 1900-talets krig tillsammans, och prognosen för detta sekel pekar mot 1000 miljoner tobaksrelaterade dödsfall. Denna insikt ledde till WHO:s första och hittills enda konvention på hälsoområdet: tobakskonventionen The Framework Convention on Tobacco Control, FCTC. Den sammanfattar de åtgärder som erfarenhetsmässigt har möjlighet att på lång sikt minska rökningen.
Sedan tobakskonventionens tillkomst 2003 har FCTC ratificerats av 180 länder, av Sverige år 2005, men genomförandet av åtgärderna har varit begränsade, huvudsakligen genom tobaksindustrins globala makt över hälsopolitiken.
I Sverige har cigarettrökningen aldrig nått den omfattning som i många andra länder, till en mindre del beror det på att här snusar människor mer. Men fortfarande röker 7 procent av den vuxna befolkningen dagligen och lika många då och då. Genom att de som röker också har det sämre ekonomiskt ställt utgör rökningen en betydande orsak till dagens ojämlika hälsa i samhället.
I Sverige står rökning för minst 12 000 dödsfall och ytterligare 100 000 skadade och vårdkrävande, som till exempel har kol eller cancer. Den totala samhällskostnaden är 75 miljarder kronor, enligt Folkhälsoinstitutet. Varje år.
Sveriges lungmedicinska kliniker och mottagningar är – liksom hjärt-kärlkliniker, onkologiska kliniker och förstås primärvården – hårt ansträngda genom att de får ta hand om så många som drabbas av rökningens skadeverkningar. De anställdas grundinställning är förstås att ge bästa möjliga vård. Nya behandlingsmetoder kan ge några patienter viss lättnad men kostnaderna är enorma och riskerar att undantränga vård av andra patientgrupper.
På fredag, den 31 maj, infaller WHO:s årliga tobaksfria dag, World No Tobacco Day. Årets tema är Tobacco and Lung Health.
I Svensk lungmedicinsk förening frågar vi oss: Vilka andra än läkare som dagligen behandlar rökningens invalider har större ansvar att tydliggöra en absurd situation som samhället – genom en otillräcklig hälsopolitik – tillåter fortgå? Och: Vilka politiska företrädare har större ansvar för sina väljares hälsa och sjukvård än just de som företräder dem i riksdagen?

Stefan Barath

Stefan Barath är ordförande för Svensk lungmedicinsk förening och överläkare vid lung- och allergisektionen på Skånes universitetssjukhus.
Gå till toppen