Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Läsartext: Ett förlorande spel måste alltid bytas ut mot ett vinnande spel

HIF har en acceptabelt bra trupp nu. Men ändå ser vi samma scenario som vi fick genomlida i superettan upprepas i allsvenskan. Det skriver Bengt Rosling. Bilden är från 1-1-matchen mot Falkenberg på Olympia i lördags.Bild: SIMON HASTEGÅRD
Jag tillhör en trogen supporterskara till HIF som led och hoppades på Olympia och framför tv-burken när kampen om en biljett till allsvenskan genomfördes i superettan förra året. Vi var många som trodde på revansch. Vi hade starka förväntningar på en snabb och effektiv vandring tillbaka in i finrummet. Den vandringen blev svårare än vi trott. Märkliga scenförändringar utspelades gång på gång när HIF förvandlade en säker ledning i slutfasen av såväl borta som hemmamatcher till ett hjärtslitande drama som ofta slutade med förlust av 2 poäng och flera gånger med störande onödig förlust av hela matcher.
Den säkra vandringen genom superettan slutade som ett onödigt ovisst drama men som nu när vi har facit i handen trots allt slutade med serievinst. Men varför alla dessa förluster mot medelmåttiga lag - var fanns felet?
Ett vanligt svar som sanna optimister ofta tillgriper blir att önska nya spelare. Men HIF har en acceptabelt bra trupp nu. Men ändå ser vi samma scenario som vi fick genomlida i superettan upprepas i allsvenskan. HIF börjar förlora matcher på samma märkliga sätt som i superettan. Man uppvisar ett håglöst och oinspirerat spel och saknar kämpaanda – speciellt mycket ofta i täta matcher. Passningsspelet ser märkligt ut. Är en snabb passning alltid bästa lösningen. Det finns också ett krav på variation – avancera med bollen, skapa rörlighet i laget. Då tvingas motståndarna att följa HIF:s spel – allt för ofta har vi sett passning, passning tillbaka, passning till samma spelare igen. Inget avancemang, bara ett lag som passar och inget händer. Passningar är ju ett sätt att flytta bollen med laget och komma till skott!
HIF skjuter för sällan och statistiken visar ofta för få skott mot mål. Detta har troligen resulterat i sämre skottkvalitet och rädsla för att skjuta. En bra idrottspsykolog måste arbeta med laget. Nu verkar man rädd för bollen – bort med den till någon annan, inte så sällan till målvakten. Acceptabelt ibland - men inte för ofta!
Vid hörnor mot motståndarmålet samlas HIF ofta som en röd klump av spelare. Varför blir det inte större rörlighet vid sådana situationer? Man bör tvinga fram osäkerhet hos motståndarförsvaret. Krav på bättre taktik och strategi.
Passningsspel blir bara verksamt om man kommer till skott. Truppen har många spelare som kan skjuta. Att slå bra passningar är givetvis ett måste, men målet är att komma fram till skottläge och sedan? Ja, att skjuta mot mål kräver också mycket träning!
I slutfasen av jämna matcher har HIF ofta tappat poäng genom att byta in en försvarsspelare för att slå vakt om en poäng i slutet av jämna matcher – och tappat matchen. Att fortsätta offensiven är att flytta matchen till motståndarens box – en säkrare plats. Anfall är också oftare bästa försvar! Givetvis finns det lägen då det är rätt att slå vakt om poängen - men inte för ofta.
Mitt resonemang kan snart förlora sin mening om jag bara plockar fram negativa händelser i en aldrig sinande mängd. Avsikten med mitt inlägg är att få HIF:s ledning/coaching att bryta ett farligt mönster. Ett förlorande spel måste alltid bytas ut mot ett vinnande spel och det är ledningens ansvar. Vill man inte eller kan man inte stå för detta måste man ersättas.
Jag är inte beredd att utbrista: "Vad var det jag sade" om besöket i allsvenskan blir ettårigt. HIF har kommit dit för att stanna!

Bengt Rosling

HIF-fan sedan 40-talet
Gå till toppen