Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Debattinlägg: ”Frågan är om medvetet resande kan göra skillnad eller om det bara är den senaste modenycken?”

De möjligheter turismen för med sig uppväger inte nackdelarna, skriver Giang T Phi, lektor vid institutionen för kultur och globala studier vid Ålborg universitet i Danmark.

Turister på den filippinska ön Boracay tittar på solnergången kvällen innan landets regering stängde ön för turism i ett halvårBild: Aaron Favila
Turismen i dess nuvarande form blir aldrig hållbar. I uppslagsverket Oxford Dictionary beskrivs turism som "en kommersiell aktör som organiserar semestrar och besök på intressanta platser". Definitionen sammanfattar de viktigaste dragen i modern turism: En intäktsdriven industri, byggd på affärsmodeller för tillgång och efterfrågan med fokus på vinst, där destinationerna behandlas som råvaror.
Denna form av turism exploaterar och förbrukar oundvikligen en stor mängd resurser, allt från livsnödvändigheter som vatten, infrastruktur och förnödenheter till natur och miljö, kultur och minnesmärken.
Att en växande turism inte längre tas emot med öppna armar är inget att förvånas över. De möjligheter turismen för med sig uppväger inte nackdelarna och en stor del av lokalbefolkningen upplever snabbt stigande bostadspriser, trängsel, miljöförstöring och hänsynslösa turister.
Många människor som bor på turistmål ser sin hemort strömlinjeformas på grund av turismen. Lokala och ortstypiska butiker försvinner och ersätts av affärer med internationella varumärken som främst vänder sig till turister.
Proteströrelser har bildats på många populära turistmål. Ett antal särskilt känsliga naturområden som Maya Bay i Thailand och Boracay i Filippinerna har stängts av på grund av det ständiga turisttrycket.
Hur ser svenskarna på den här utvecklingen? 2018 redovisade tidskriften Vagabond en undersökning som visade att svenska resenärer hade gjort en halv miljon färre utlandsresor än året innan. Av dem som ingick i rapporten uppgav 35 procent att de var bekymrade för klimatförändringarna och bland annat inspirerats av miljöaktivister som Greta Thunberg.
Men det är inte hela bilden, för svenskarna gör i genomsnitt mer än en utlandsresa per person och år, och flyget är fortfarande det sätt att resa som de flesta väljer.
Samtidigt ökar både den inhemska och besöksturismen snabbt. Antalet övernattningar i Sverige steg med cirka 20 procent under åren 2008 till 2015. Och trots att kryssningspassagerare orsakar tre gånger så höga utsläpp av kol som den som reser till lands, slog Stockholm 2018 rekord i antalet kryssningsfartyg och kryssningsturister som besökte staden.
Det är bara att inse att turism är vanebildande.
Regeringar ser turismen som ett sätt att attrahera utländska investeringar, öka skatteintäkterna och skapa jobb. För vanliga människor har det egna turistandet under 2000-talet i allt större utsträckning blivit ett "måste", ett sätt att koppla av från vardagsstress, jobb och hushållssysslor.
Eftersom vi vägrar inse konsekvenserna lär den globala turismen alltså fortsätta sin exponentiella tillväxt, åtminstone tills följderna av den drabbar oss själva.
Människans resande har emellertid inte alltid gått ut på att konsumera resmål eller att belöna sig själv med sysslolöshet på annan ort.
Turismforskaren doktor Freya Higgins-Desboilles vid University of South Australia hävdar i en vetenskaplig artikel att långt innan turismen som affärsverksamhet existerade, initierades resandet ofta av sociala krafter. Att resa kan vara en viktig faktor i en människas personliga eller yrkesmässiga utveckling, en läkande upplevelse för den som återvänder till sitt ursprung från förskingringen, en pilgrimsfärd för religiösa eller en viktig möjlighet för nästa generations aktivister och filantroper att på plats uppleva lokala och globala företeelser.
Men för att ett motiverat resande ska bli hållbart, måste resenären skärskåda sina motiv och förstå hur hen ska bete sig gentemot befolkning, natur och djurliv, och hur besökarens närvaro påverkar platser av betydelse för lokalsamfundet.
Ett medvetet resande av sociala skäl kan bidra till en positiv utveckling på en destinationsort och är något helt annat än retoriken om ekonomisk tillväxt som ska sippra ner till de fattigaste. Genom att aktivt samverka med boende, lokala företag och lokalsamhället om deras egna planer och visioner, kan resande bidra till att stärka destinationens unika kvaliteter och till lösningar av miljöproblem och sociala frågor.
Regeringen i Bhutan har exempelvis infört en politik som kallas high value, low impact (maximalt värde, minimalt inflytande): Turister betalar 250 amerikanska dollar per dag för att vistas i landet. Av dem går 65 dollar direkt till att bekosta gratis undervisning, hälsovård och miljövård.
En grundbult i den ansvarstagande reserörelsen är den nya socialt inriktade företagsamhet som stöttar sociala initiativ genom reseaktiviteter. Ett exempel är Authenticitys, en nättjänst som erbjuder besökare i Barcelona kontakt med ett brett utbud av lokala NGO:er, hjälp- och samhällsorganisationer och de verksamheter deras medlemmar bedriver.
Internationellt finns rörelser som Impact Travel Alliances, Tourism Education Future Initiative och Tourism Co-lab som arbetar för att omforma turismen till ett resande som syftar till att göra världen till en bättre plats.
Frågan är förstås om medvetet resande verkligen kan göra skillnad eller om det bara är den senaste modenycken? Svaret har vi ännu inte, men en sak är säker: För att få ett hållbart resande i framtiden måste vi börja med konfrontera det sätt att turista som de flesta av oss alltför länge tagit för givet.

Giang T Phi

Översättning: Karen Söderberg
Giang T Phi är lektor vid institutionen för kultur och globala studier vid Ålborg universitet i Danmark.
Gå till toppen