Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Debattinlägg: ”Eleverna kommer till skolan för att lära sig saker – inte för att bli testade.”

Den kartläggning som alla barn i förskoleklass nu ska utsättas för riskerar att tidigt stämpla enskilda elever på ett negativt sätt. Dessutom är den orimligt resurs- och tidskrävande. Det skriver Karin Jönsson och Jan Nilsson, lektorer i svenska med didaktisk inriktning.

Barn lär och utvecklas olika snabbt och på olika sätt. Deras möjlighet att lära sig beror i hög grad på hur den undervisning som skolan erbjuder ser ut, skriver Karin Jönsson och Jan Nilsson.Bild: Janerik Henriksson/TT
Från och med i höst ska kartläggningen Hitta språket genomföras i alla förskoleklasser. Syftet är att tidigt identifiera elever som riskerar att inte nå kunskapsmålen i årskurs ett.
Det är naturligtvis viktigt att alla lärare noga följer sina elevers utveckling och dokumenterar den, men nackdelarna med ett test som Hitta språket som det nu är utformat och tänkt att genomföras, är betydligt fler än de eventuella fördelarna. Det går knappast att redan under första terminen i förskoleklassen förutse vad en fem-sexåring kan ha lärt sig två år senare.
Ungefär 100 000 barn kommer till hösten att utsättas för Hitta språket. En fråga är vilka signaler skolan sänder till barnen (och deras föräldrar) när bland det första de får vara med om i förskoleklassen är att bli testade. Eftersom barnen nyss börjat är det inte resultat av någon undervisning som blir synligt, istället visas elevernas uppväxtvillkor upp och därmed ställs indirekt föräldrarna till svars för de språkliga ”brister” som testet ska visa. Skolan blir bedömande och dömande, inte den plats för tryggt och kreativt sökande efter kunskap och förståelse som den bör vara. Dessutom ska ett liknande språktest göras i årskurs ett. Även om det är rimligare, eftersom barnen då tillbringat ett år i förskoleklassen, är det inte bra eftersom det har snarlika utgångspunkter.
Barn lär och utvecklas olika snabbt och på olika sätt. Deras möjlighet att lära sig beror i hög grad på hur den undervisning som skolan erbjuder ser ut.
Den språksyn som Hitta språket utgår från riskerar att medföra att undervisningen främst riktas mot olika språkliga färdigheter istället för att utgå från barnens behov, förutsättningar och erfarenheter.
För att testa om eleverna förstår en enkel instruktion ska läraren i enlighet med Hitta språket ge eleverna ”individuella hemliga uppdrag”, till exempel:
• Lägg dig på rygg. Sträck upp ena armen mot taket och vinka.
• Lägg dig på mage och vifta med armar och ben.
• Sätt dig på golvet, lyft på ett ben och lägg dig sedan ner.
• Sträck ut dina fingrar och vifta med dem. Lägg sedan händerna på huvudet.
Konsekvenserna av Hitta språket kan mycket väl bli att det kollektiv som varje skolklass utgör splittras och att undervisningen istället delas upp med olika typer av särskilt stöd för de elever som bedöms ha svårigheter.
Problemet med det är att språk, kunskap och identitet utvecklas i dialog med omgivningen. I grundskolans läroplan, LGR 11, står:
”Språk, lärande och identitetsutveckling är nära förknippade. Genom rika möjligheter att samtala, läsa och skriva ska varje elev få utveckla sina möjligheter att kommunicera och därmed få tilltro till sin språkliga förmåga.”
Hitta språket gör precis tvärtom, försöker hitta brister och reparera dem.
En annan fara med ett testmaterial som Hitta språket är att både lärarnas och barnens uppmärksamhet bara riktas mot formella och färdighetsorienterade aspekter och att ingen hänsyn tas till vare sig sammanhang, innehåll eller språkets kommunikativa och sociala funktion.
Vid upprepade tillfällen påpekas i lärarhandledningen till Hitta språket att de olika delarna i testet ska utgöra en del av den ordinarie undervisningen. Men frågan är om det är möjligt för en ensam lärare att genomföra testet, notera enskilda elevers resultat och samtidigt skapa en meningsfull och fungerande undervisning för övriga elever i klassen. Hitta språket påverkar undervisningen i sin helhet mot isolerade färdigheter som att stava rätt, veta när man sätter punkt eller när man ska ha stor bokstav. Istället bör undervisningen fokusera på att barnen får använda språket i ett sammanhang.
Hitta språket gör det omöjligt för lärare att genomföra en undervisning som bygger på en helhetssyn där språket utvecklas i sociala och kulturella sammanhang.
Hitta språket riskerar att tidigt stämpla enskilda elever på ett negativt sätt och är orimligt resurs- och tidskrävande. En kunnig, välutbildad lärare kan genom sina iakttagelser skapa en egen, mer allsidig och därigenom bättre bild av var eleverna befinner sig i sin språkutveckling utan att lägga värdefull undervisningstid på de omfattande tester som Hitta språket innebär.
Lars-Göran Malmgren, en av de mer framstående svenskdidaktiska forskarna, som vi samarbetat med, skriver i boken Svenskundervisning i grundskolan att när eleverna kommer till skolan ska de ges möjlighet att undersöka sin inre och yttre värld. Den sortens meningsfull undervisning blir det inte mycket tid över till om Hitta språket får styra över undervisningen i förskoleklasserna. Eleverna kommer till skolan för att lära sig saker – inte för att bli testade.

Karin Jönsson

Jan Nilsson

Karin Jönsson och Jan Nilsson är lektorer i svenska med didaktisk inriktning.
Gå till toppen