Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Huvudledare

Ledare: Ta upp jakten på bödlarna. Med en särskild IS-tribunal.

Mikael Damberg på måndagen.Bild: Christine Olsson/TT
Var IS-terrorister ska ställas inför rätta är en komplex fråga. Men på måndagen togs den åtminstone upp i ett forum där det finns utsikt att komma närmare ett svar. Inrikesminister Mikael Damberg (S) stod värd för ett möte i Stockholm där det diskuterades att inrätta en internationell tribunal. Elva europeiska länder deltog, liksom FN-organet Unitad.
Än så länge rör det sig om samtal på tjänstemannanivå, men det finns starka skäl att driva på processen mot ett beslut. Det brådskar av flera skäl att skapa gemensam praxis för rättslig hantering av IS-medlemmars brott.
I Irak och de kurdkontrollerade områdena i norra Syrien är prövningarna redan igång. Kurderna säger sig sakna tillräckliga resurser och vädjar om en internationell tribunal. Irakierna har å sin sida erbjudit den USA-ledda koalitionen att mot betalning ställa fler misstänkta terrorister inför rätta. Det kan framstå som en enkel lösning, men vore helt fel väg att gå.
Så sent som i helgen dömdes två franska IS-krigare till döden och i fjol dömde irakiska domstolar över 500 utländska medborgare för kopplingar till terrorsekten. Men under vilka former? Människorättsgrupper påpekar att Irak hör till de länder som avrättar flest i världen. Att erkännande pressas fram med tortyr. Att rättssäkerheten brister.
Visst kan det bära emot att visa hänsyn till personerna bakom IS bestialiska brott – de som inte visade sina offer minsta medkänsla. Men rättsstater måste stå för något annat och även i extremfall hålla på principen att alla är oskyldiga tills motsatsen har bevisats.
Otaliga prövningar väntar. Över tusen utländska medborgare sitter just nu fängslade enbart i norra Syrien. Därtill hålls cirka 9 000 kvinnor och barn instängda i läger. Det är förståeligt att europeiska statsledningar tvekar inför att låta alla återvända för att lagföras på hemmaplan. Men länderna kan samtidigt inte frånsäga sig ansvaret för sina medborgare – och i synnerhet inte till kurderna som redan har burit en så stor börda i kampen mot IS.
Att inrätta en tribunal i norra Syrien, som det kurdiska självstyret önskar, lär inte vara möjligt eftersom territoriet formellt sett styrs från Damaskus. Det finns förstås en poäng – för vittnesmål och bevisföring – med att försöka hålla rättegångarna i den region där de misstänkta brotten har begåtts. Men viktigast är att det inrättas en internationell domstol. Inte exakt var det blir.
Krigsförbrytelserna i forna Jugoslavien ledde till en tribunal i nederländska Haag. Erfarenheter borde också kunna nyttjas från tribunalen efter folkmordet i Rwanda.
Nu som då står hoppet till att internationell lagstiftning ska kunna bidra till att döma fler av de grövsta förbrytarna. Nationella lagar har bland annat i Sverige visat sig vara otillräckliga i vissa fall. Svenska lagändringar är nu på gång, men de kan inte tillämpas retroaktivt.
En tribunal för brott som begåtts av IS-medlemmar i Syrien och Irak är naturligtvis ingen enkel lösning. Det kommer att vara fortsatt svårt att ställa rätt personer till svars, bevisa deras dåd och ge offren något slags upprättelse. Men det är inget skäl att låta bli att försöka. Utgångspunkten måste vara att förbrytarna aldrig ska kunna känna sig säkra på att lagens långa arm inte når dem. Inte nu, inte i framtiden
"Det ska inte råda straffrihet för någon", som Mikael Damberg uttrycker det.
På fredag presenterar han slutsatserna från måndagens möte på EU-nivå. I september väntas frågan tas upp i FN:s generalförsamling. Förhoppningsvis går arbetet för en tribunal sedan raskt framåt. Rättvisa ska skipas och IS bödlar dömas.
Gå till toppen