I helgen firar vi slutet på universums längsta vägarbete.

Stan känns plötsligt öppen igen och kanske går vi tillbaka till någon sorts normalläge.

Det finns massor att säga om ombyggnaden av Järnvägsgatan och Drottninggatan. Jag vet att många handlare på sträckan lidit hårt och att det varit tålamodsprövande för alla som kör bil genom staden.

Frågan har hela tiden varit: När ska det bli färdigt så att allt blir som vanligt igen?

Vi ställer den frågan för att vi har svårt att tänka oss en permanent förändring av vårt sätt att leva.

Frågan vi borde ställa är: när kommer den stora förändringen och hur klarar vi den?

De flesta av oss jobbar på ett minutschema. Vi har tider att passa, uppgjorda planer. Kanske måste vi till jobbet, lämna barn till aktiviteter, träffa någon, handla present eller kläder till en fest.

Blir det för mycket trafik, ett vägarbete på fel ställe eller en försenad tågavgång faller plötsligt hela planen. Hur ska vi då få tid att först fixa mat och sedan ta oss till yogan?

Bara tanken av kaoset som skapas av en kvarts kö i ett vägarbete eller en omväg genom stan skapar magont.

Tillsammans försöker vi bygga ett samhälle som ska hålla för, i Helsingborgs fall, sådär 140 000 minutscheman. En formidabel utmaning. Särskilt i kombination med att vi innerst inne vet att den främsta utmaningen inte är det där minutschemat utan en mycket större fråga. Klimatet.

I det avseendet har vägarbetet varit en självklarhet. Den gröna superbussen är ett steg mot bättre kollektivtrafik vilket i sin tur är en ren överlevnadsstrategi för Helsingborg, Skåne och världen.

Men vi tittar inte riktigt åt det hållet. Inte jag heller. Det blir lite för svårt, lite för smärtsamt.

Men okej, jag hittar ett hål i mitt minutschema och tvingar mig själv att göra ett par klimattest på nätet. Skriver in uppgifter om hur jag äter, reser, bor, värmer mitt hus, och hur mina köpvanor ser ut.

Jag får veta att jag lever som om det finns 4,3 jordklot. Värst syndar jag med bilkörandet. Då åker jag ändå nästan alltid tåg till jobbet.

Enligt testerna skulle följande behövas i mitt liv och med all säkerhet också i era: mindre bilkörande, bättre mat, färre inköp, färre flyg, en helt annan typ av semester.

I korthet; ett helt nytt sätt att leva på.

Det är svårt att ta in, att ens föreställa sig. Kan det finnas några fördelar?

Ja, kanske att ett vägarbete i stan skulle spela lite mindre roll.

Och så en sak till. En friskare planet.