Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Minnesord om Dagmar Wistrand

Dagmar Wistrand, Malmö, har som tidigare meddelats avlidit i en ålder av 78 år. Hon sörjes av maken Carl, övrig familj och många vänner.

I Dagmars liv har musik och musikutövande varit centralt, både professionellt och privat. Detta har hon delat med maken Carl, båda musikdirektörer. Redan i början av 1980- talet var Dagmar sysselsatt att som projektledare bygga upp gymnasieskolans musiklinje i Malmö. En ny och betydande ansats inom denna gjordes på 1990-talet och senare, då det nya Estetiska programmet skulle formas och byggas upp. Också denna gång var Dagmar en av dem som med energi och kreativitet tog sig an uppdraget.
Dagmar fick sin utbildning vid Malmö musikkonservatorium som 1977 blev en del av Lunds universitet och fick namnet Musikhögskola. I denna blev hon efterhand anställd som lärare i pianospel och tjänstgjorde som sådan till sin pensionering.
I slutet av sin tjänstgöring organiserade och ledde makarna en stor flerårig nordisk fortbildningssatsning av lärare inom gymnasieskolans estetiska program. I detta hade jag förmånen att delta med området lärar- och skoletik.
Tillsammans fick vi de åren uppleva en mycket god gemenskap, då vi utifrån våra olika utgångspunkter tillsammans kunde utveckla en god lärarkunskap och dela med oss av den till gymnasielärare från de olika nordiska länderna.
Jag hade under många år förmånen att vara Dagmars vän. När jag tänker på henne är det ord som lyhördhet, ömsesidighet och respekt som träder fram.
Lyhördhet gentemot dem hon mötte och detta i kombination med öppenhet och förväntan, en förväntan som i sin tur lockade fram det bästa, till exempel hos den elev som hon hade vid sin sida i pianoundervisningen. Många är de som genom åren kan vittna om denna hennes förmåga att skapa ett kreativt och tryggt lärande.
Dagmars sista år präglades av sjukdom, både av sin makes och sin egen. I denna hennes tunga uppgift visade hon en sällsynt förmåga att fullfölja sin djupa övertygelse att även det svåra i livet kan innehålla djup mening och en djupnande insikt i livets och tillvarons realitet. Dagmar skapade glädje och hopp runtomkring sig. Makarnas hem kännetecknades av kärlek, öppenhet och välkomnande. Alla, familjemedlemmar, och många andra har med tacksamhet upplevt detta. Det är minnen som aldrig försvinner.
Dagmar var på flera olika sätt en skapande person. Parets hem, fyllt av musik och sång, var en stor tillgång för en krets av lyssnare, där vi delade upplevelser och kunskap i musikens värld. Vi som var med i denna vår ”musikgrupp” minns detta med stor glädje och tacksamhet.
Dagmars skapande tog sig också uttryck i konst. I sitt oljemåleri, oftast med naturmotiv, frambringade hon i sina tavlor en naturens vila och trygghet för åskådaren att ta del av. Kontrasterna ljus - mörker, vinter - vår, dagens ljus - skymningens timma, alla kan de på sitt vis tala om livets och tillvarons villkor för den som vill se och lyssna.
Vi är många som minns Dagmar med tacksamhet och glädje. För hennes professionella gärning genom åren, för hennes trofasta vänskap och hennes förmåga att se ljus och hopp även i svåra situationer. I allt detta var hon en förebild.
Lilian Nilsson
f d universitetslektor, Lärarhögskolan i Malmö
Gå till toppen