Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Minnesord om Günter Grossmann

Docent Günter Grossmann, Lund, har som tidigare meddelats gått bort 75 år gammal. Hans närmaste är hustrun Christina och barnen Alexander, Victoria och Oscar.

Efter examen från Tekniska Högskolan i Berlin kom Günter till Fysiska institutionen i Lund 1972. Han var sedan verksam vid institutionen i nära 40 år, först som doktorand och forskare, och senare huvudsakligen som uppskattad lärare.
Som doktorand i fasta tillståndets teori arbetade Günter med bandstrukturberäkningar, ett mycket viktigt verktyg för att förstå egenskaper hos halvledare och andra fasta material. Med nya metoder, och en del ny teori, kunde Günter i sin avhandling från 1981 förklara en stor mängd röntgenspektra vars utseende länge gäckat forskarna.
Som doktorand var han med om att etablera gruppaktiviteter där unga forskare från teori och experiment träffades och fördjupade sig i olika frågeställningar. Dessa kontakter förstärktes när han sedan flyttade över till den experimentella avdelningen för fasta tillståndets fysik. Med gedigen teoretisk kompetens bidrog Günter på avgörande sätt till att fördjupa kunskaperna om defekter i kisel, ett tekniskt oerhört viktigt område.
Günter var en stor resurs vid avdelningen. Han var lätt att diskutera med och tog sig gärna tid att fundera över studenters och andra forskares problem. Ofta återkom han med en god analys och pedagogiskt formulerade insikter. Med kreativitet, självdistans och humor kunde Günter ledigt anpassa nivån på diskussionen och hitta ett synsätt som var givande för den undrande. Günter bidrog även på många andra sätt till trivseln på avdelningen, bl a som uppskattad tennispartner.
Så småningom kom han att ägna allt mer av sin tid åt undervisning, och generationer av studenter har stiftat bekantskap med fasta tillståndets fysik och halvledarfysik genom hans försorg. De av oss som haft Günter som lärare, och senare som senior kollega, lockades till ämnet av hur det framställdes av honom. Han breddade och fördjupade bilden av vad fysik är genom fokus på fysikaliska modeller och tänkesätt snarare än på exakta beräkningar. Han tog ibland till drastiska analogier som alltid var noggrant genomtänkta – bara den som verkligen förstår något kan tillåta sig att förenkla.
Inspirerad av en av sina stora förebilder, styvfadern Herebert Jansson, ledare för Svenska kyrkan i Berlin, var Günter road av språk och formuleringskonst. Han pratade flera europeiska språk utan brytning och drog i samtal lätt paralleller till företeelser inom kultur, historia och vetenskap.
Även politik intresserade honom och han sågs ibland med Der Spiegel under armen. I familjens fritidshus i södra Frankrike kunde han odla sitt historieintresse men också sitt intresse för vin och vinprovningar. Med stort engagemang för sina medmänniskor fortsatte Günter som pensionär sin lärargärning som stöd i matematik för nyanlända flyktingar.
Vi kommer att sakna alla stimulerande och insiktsfulla samtal och allt givande samarbete och är djupt tacksamma för att få ha haft Günter som kollega och vän under så många år.
För kollegorna vid Fysiska institutionen i Lund,
Ulf von Barth
Carina Fasth
Hermann Grimmeiss
Dan Hessman
Lars Samuelson
Gå till toppen