Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Ledare: Studenter ska bildas, inte produceras.

Lunds universitet. En plats för bildning.Bild: Emil Langvad/TT
Svenska lärosäten skulle kunna producera mer undervisning och forskning. Den slutsatsen drar Riksrevisionen efter en granskning av högre utbildning. Granskningen rör lärosätens resurseffektivitet, mätt i prestation i relation till resurser.
Samtidigt lyser kvalitetsmåtten med sin frånvaro. Bildning och kunskapsnivå efter examen är något som allt för ofta glöms bort.
Akademiska utbildningar värderas inte sällan utifrån hur många som tar examen och efter studenternas anställningsbarhet. Och från politiskt håll hörs resonemang om hur fler gymnasieungdomar ska motiveras att gå vidare till universitet och högskola. Men få tycks bry sig om vad de sedan gör där.
Högre utbildning borde handla om mer än att studenterna ska ta sig in på utbildningar, sedan ut med godkända betyg och in på en arbetsplats. Minst lika viktigt är vad studenterna får med sig i form av kunskap, förmågor och bildning.
Självklart är det viktigt att studier ökar chansen att få ett arbete. Men ett ensidigt fokus på arbetslivet är problematiskt. För det första är det inte nödvändigt, eller ens möjligt, att ha skräddarsydda utbildningar för alla yrken. För det andra berövas unga möjligheten att välja studier utifrån lust och nyfikenhet.
För yrken som sjuksköterska, domare och veterinär behövs förstås vissa specifika kunskaper, men många arbeten lärs ut på plats, efter utbildning. Istället för yrkeskunskaper som matchar specifika arbetsuppgifter bör akademin därför ge färdigheter som kan vara användbara på flera arbetsplatser.
Ämnesvalet blir då mindre relevant. Kritiskt tänkande, språkliga färdigheter och kognitiv kapacitet utvecklas inom allt från juridik och ekonomi till religion och antropologi.
Med sådana förmågor kommer studenter att kunna bidra på många arbetsplatser och anpassa sig om arbetsuppgifterna skiftar över tid.
Tendensen till instrumentell värdering av utbildning märks inte minst i synen på humanistiska ämnen. Filosofi betraktas av vissa som flummigt, litteraturvetenskap som nöje och sociologi är så okänt att det ibland misstas för socionomutbildning.
Sverige verkar utmärka sig i det avseendet. I många andra länder tycks humaniora värderas högre. Frankrikes president Emmanuel Macron har en masterexamen i filosofi. Utbildningen PPE – filosofi, politik och ekonomi – på Oxfords universitet har fostrat många brittiska premiärministrar. Och på amerikanska toppuniversitet är utbildningen Liberal Arts en av de mest populära, en utbildning där en blandning mellan humaniora och naturvetenskap är ett krav.
Den positiva synen på humanistiska ämnen beror troligen på att utvecklandet av förmågor och inte ämnesval är vad som värderas. Exempelvis står det på brittiska Cambridgeuniversitetets hemsida för filosofi just att de analytiska färdigheter som utvecklas leder studenterna vidare till arbeten inom affärsvärlden, på banker, i offentlig verksamhet och mycket mer. Visserligen är det en merit i sig att ha studerat på ett av världens högst rankade universitet, men principen borde kunna vara densamma på svenska universitet.
Om fler studenter väljer att läsa vad de är nyfikna på och finner nöje i finns stor chans att det blir färre avhopp och fler avslutade examina. Det gynnar både produktivitet och kvalitet i den högre utbildningen.
Gå till toppen