Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Ledare: Utreseförbudet riskerar bli ett slag i luften.

Hit men inte längre. Reseförbud är inte svaret.Bild: Tomas Oneborg/SvD/TT
En majoritet i riksdagen vill införa ett utreseförbud för barn som riskerar tvångsgifte eller könsstympning, berättade Ekot på tisdagen (25/6). Förslaget återfinns i utredningen Ökat skydd mot hedersrelaterad brottslighet, som har varit ute på remiss under våren, och tycks alltså redan nu ha tillräckligt stöd för att bli verklighet.
Viktigt, självfallet.
Men förslaget har sina problem.
Ett inte helt oviktigt är bestämmelserna i grundlagen. Att få resa inom Sverige, och också få lämna landet, är en grundläggande fri- och rättighet som kräver mycket starka skäl för att få begränsas. Just detta påpekas också i Justitieombudsmannens remissvar. Vilken betydelse skulle ett utreseförbud kunna få i praktiken? Den analysen saknas, menar JO och slår fast att om effekten blir mer eller mindre försumbar så bör den föreslagna lagstiftningen inte genomföras.
Ett annat problem är att förbudet inte ska gälla den som tros planera ett brott, utan den skyddsbehövande – barnet. Det är ett nytt inslag i den svenska rättsordningen, och skulle i detta fall innebära att den det berör – som alltså inte är misstänkt för något brott – inte kan lämna landet över huvud taget, oavsett om resan syftar till det som förbudet gäller. Inga skolresor, inga semesterresor.
Ett tredje problem är att de hårda tagen på rättslig nivå riskerar att överskugga bristerna på kommunal nivå.
Ansvaret för att vidta åtgärder om ett barn riskerar att utsättas för hedersvåld eller giftas bort ligger idag på kommunerna. Och även om mycket har hänt, framför allt de senaste åren, verkar det fortfarande vara lite si och så med det ansvarstagandet.
I början av året redovisade Ekot (15/2) en enkät gjord bland landets kommuner. 88 av de 209 svarande kommunerna berättade att de fått rapporter eller orosanmälningar om barn som förts ut ur landet mot sin vilja, och under förra året konstaterades att det handlade om 31 barn – av vilken anledning framgår inte av inslaget.
Samtidigt: bara en tredjedel av kommunerna säger sig ha en handlingsplan eller riktlinjer för att hantera den här sortens ärenden, de övriga saknar specifika rutiner. Och bara 13 procent av kommunerna för enligt enkäten statistik över bortförda barn.
Att i brist på kommunalt ansvarstagande – och utan att ha underlag på hur många barn det faktiskt handlar om – införa ett förbud för vissa barn att resa utomlands är inte bara ett slag i luften. Det riskerar också att leda till godtyckliga beslut på skakiga grunder. Och vältra över ansvaret på rättsväsendet. När skolan, sociala myndigheter, civilsamhället, vänner och grannar – som finns närmare i vardagen – inte reagerar på att barn kan befinna sig i riskzonen.
Ett utreseförbud kan vara en viktig åtgärd, men det löser inget grundproblem. Det skriver ett flertal andra remissinstanser.
"Att endast motverka ett potentiellt riskscenario med ett utreseförbud förändrar inte ursprungsproblematiken", skriver Länsstyrelsen Skåne, som också påpekar att "det är ofrånkomligt att ett utreseförbud innebär en oerhörd begränsning av ett barns fri- och rättigheter, vilket gör det extra angeläget att det blir ett tillägg lagstiftning som tillämpas med största försiktighet".
Länsstyrelsen i Östergötland, som sedan 2005 har haft ett särskilt uppdrag kring hedersrelaterat våld och förtryck, menar att "ett utreseförbud kan bli ett mycket viktigt verktyg för socialtjänsten" – men inte heller den tror att ny lagstiftning och nya riktlinjer löser de grundläggande problemen. "Den som bestämt sig för att föra ut ett barn ur landet kommer att kunna hitta vägar runt ett utreseförbud", skriver Länsstyrelsen, "och det krävs därför av yrkesverksamma inom till exempel socialtjänst och rättsväsende att använda sig av de olika möjliga skyddsåtgärder som finns tillgängliga."
Att svenska skolbarn gifts bort eller könsstympas är förstås oacceptabelt. Men frågan är, som så ofta nu för tiden, långt mer komplex än vad politikerna vill ge sken av. I bästa fall blir ett utreseförbud ett slag i luften – i värsta fall en ursäkt för fler att göra mindre. Det om något skulle drabba de barn som verkligen behöver hjälp.
Gå till toppen