Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Ledare: Välfärd. Se där, ett bygge för framtidens Sverige.

Välfärden kan bli det ”projekt” som får Sverige att hålla ihop i framtiden.Bild: Henrik Montgomery/TT
Sverige behöver ett framtidsprojekt. Ett samhällsbygge som de flesta kan ställa sig bakom och som backas upp av en bred politisk majoritet. Ett bygge som kan ge ett mer sammanhållet Sverige.
Det skriver Aftonbladets politiska kommentator Lena Mellin. Hon är dock inte först med tanken. Mellin har inspirerats av Ulf Kristerssons tal i gotländska Almedalen i måndags kväll, då moderatledaren föreslog integrationen som en huvudfråga inom ramen för en ny svensk modell.
En lyckad integrationspolitik skulle absolut kunna skapa ett nytt blågult samhällskitt. Även klimatfrågan hade kunnat kvala in.
Men det finns ett ämne till som kan bli ett stort svenskt framtidsprojekt:
Välfärden.
Eller mer precist – den svåra finansieringen av framtidens välfärd.
Finansminister Magdalena Andersson (S) och hennes finansdepartement tog i juni fram en rapport med namnet Sveriges äldre har rätt till välfärd av hög kvalitet. Få skulle invända i sak. Att svenskarna blir äldre är glädjande, ändå är siffrorna alarmerande:
* Antalet personer över 80 år ökar med 200 000, eller 36 procent, till år 2026.
* Fram till 2026 finns ett så kallat finansieringsgap – om kvaliteten i välfärden ska behållas – på cirka 90 miljarder kronor.
* Dessutom finns ett investeringsbehov till 2026 på 560 nya äldreboenden och 75 nya vårdcentraler.
Hur ska Sveriges politiker hantera denna gigantiska välfärdsutmaning?
Det naturliga vore att slå ihop dilemmat med en annan överhängande fråga – punkt 4 i det 73-punktsprogram som S, MP, C och L enades om i januari. Punkten lyder: ”En omfattande skattereform genomförs.”
Det är inga dåliga krav som regeringen plus de liberala samarbetspartierna ställer på en kommande skattereform. Den ska öka sysselsättningen, bidra till att klimatmålen nås, stärka landets konkurrenskraft, utjämna dagens växande ekonomiska klyftor, förbättra bostadsmarknadens funktionssätt och – inte minst – ”långsiktigt trygga välfärden”.
Snart lär regeringen komma med sina direktiv till skatteöversynen. Det bör bli ett brett grepp. När politiker ska genomföra riktigt stora reformer brukar ett känt talesätt komma till heders – att vända på alla stenar. Det blir förhoppningsvis sant denna gång. Många stenar måste vändas. Också de hala och slippriga.
Det kan vara dags att begrunda om inte fastighetsskatten bör återinföras, fast då i en delvis annan form än när den togs bort 2008. Fastighetsskatten är otaliga ekonomers favoritskatt. Byggnader flyttar inte utomlands.
Också den diskussion som tidigare statsministern Göran Persson (S) väckte liv i förra sommaren är värd att vädra:
Är det dags att skrota, eller åtminstone kraftigt reformera, kommunalskatten?
Persson ser kommunalskatten som djupt orättvis. Det är svårt att säga emot efter en titt i SCB:s fakta över skattesatser.
Högst kommunalskatt, inklusive landstingsskatt, har Dorotea med 35,15 procent. Lägst har Österåker med sina 29,18 procent. Få tror väl att den kommunala servicen är mycket bättre i Lappland än i Roslagens famn.
Lägg därtill de snåriga kommunala utjämningssystemen vars effekter, påstås det, inte ens kommunekonomerna kan överblicka. Systemen minskar orättvisan, det är sant, och en utjämning måste ske när skattekraften – precis som ansvarstagandet – skiljer sig så mycket åt mellan kommunerna som idag.
Och statsbidragen till kommunerna, ska de vara generella eller öronmärkta för speciella ändamål som ligger staten varmt om hjärtat? Det finns goda argument för bådadera.
En av knäckfrågorna lär bli hur en stor skattereform kan utformas så att det kommunala självstyret blir mer än vatten värt.
Frågan om välfärdens – vårdens, omsorgens, skolans – kvalitet och finansiering är stor och svår och i behov av gedigna lösningar. Förr eller senare, helst förr, måste en bred parlamentarisk grupp sätta sig och börja grunna. Då räcker det inte med S, MP, C och L. En skattereform utan främst Moderaterna blir varken bred eller hållbar.
Se där, ett projekt för framtidens Sverige.
Gå till toppen