Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Ledare: Upp till kamp, Sverige. För medaljer och jämställdhet.

En redan klassisk bild. Hedvig Lindahl kniper en straff mot Kanada i VM.Bild: Michel Euler
Unga kvinnor. Stolta. Okuvliga. Redo att besegra världen. Och de fegar inte för att knäppa inskränkta makthavare på näsan.
Fotbolls-VM sjunger på sista versen. Snart är den månadslånga festen över. Mellan öppningsmatchen den 7 juni och finalen den 7 juli har miljoner och åter miljoner TV-tittare kunnat följa fotboll av hög kvalitet. Och njuta.
Bara två matcher återstår. Bronsmatchen i Nice på lördagen och söndagens final i Lyon. Av 24 lag har alla utom fyra spelat klart.Och ett av dessa fyra lag är, imponerande nog, Sverige.
Semifinalen slutade för svensk del i besvikelse.
Vi hade kunnat skriva långt och länge om de blågula spelarnas insatser när de i onsdags kväll pressade Nederländerna till förlängning. Vi hade kunnat skriva om Kosovare Asllanis teknik, om Stina Blackstenius och Sofia Jakobssons snabbhet, om Caroline Segers spelintelligens och om Hedvig Lindahls spänst. Men det gör vi inte. Det överlåter vi med förtroende till kollegorna på sportredaktionen.
Men en sak är svår att tyst gå förbi:
Den urkraft och auktoritet som VM-spelarna visar upp. På och utanför planen. Det gäller de amerikanska spelarna, för all del, men också Sveriges och andra nationers.
Det är som om självförtroendet, självkänslan, viljan och, ja, kaxigheten har vuxit i takt med spelskickligheten.
I sammanhanget är det omöjligt att förbigå USA:s Megan Rapinoe.
Det går visst att ha synpunkter på den offensiva amerikanska stjärnspelarens svordomar och ordval. Men ingen kan betvivla Rapinoes glöd och samhällsengagemang när hon retar gallfeber på president Donald Trump, som tycker Rapinoe är respektlös mot sitt land, Vita huset och stjärnbaneret.
Samtidigt. När Megan Rapinoe och andra landslagsspelare förklarar att de har lagt ner så mycket kraft och stolthet på att skapa en plattform ”för bra saker” – till skillnad från en president som, med USA-spelaren Ali Kriegers ord, för ”en fajt mot hbtq-personer, invandrare och våra mest sårbara” – då må det vara USA:s fotbollsdamer förlåtet om några av dem vägrar sjunga med i nationalsången eller, om de vinner VM-guld, besöka Vita huset.
Det går att argumentera för att idrott och politik inte hör ihop och för att en så förbrödrande … och försystrande … aktivitet som fotboll bör innehålla en stor dos respekt och fair play. Och ändå:
Det är lika uppfriskande som viktigt när stjärnor – förebilder – vågar ta kampen för sina åsikter. För sina värderingar. Trots att det kan kosta.
Jo, det var snyggt när herrarnas blågula fotbollslandslag med en röst tog avstånd från rasism i samband med näthatet mot Jimmy Durmaz i fjol. Ändå är intrycket att tjejerna oftare än killarna är beredda att sticka ut sina hakor för en övertygelse, även när det blåser kallt.
Kanske är tillvaron så ironisk att det beror på att herrarna har så mycket mer att förlora än kvinnorna: skyhöga proffslöner, feta sponsorkontrakt.
Men visst händer det något nu. Någonting stort är på gång. Efter åratal av nedgörande skitsnack om flick- och damfotboll, och skamligt usla villkor för spelarna, blåser det nya vindar. Det säger de alla, Pia Sundhage, Anette Börjesson och andra damfotbollslegender, i TV4:s och C Mores Vår historia – en blågul fotbollskrönika.
Tänk på lagkaptenen Nilla Fischers starka uppfordran när hon vid Fotbollsgalan i november 2018 tog emot Sydsvenskans utmärkelse Diamantbollen:
”Det är dags att komma in i matchen nu. För jämställdhet, det är något som gynnar oss alla. Men det är nånting vi måste göra tillsammans.”
Tjejernas fotboll får allt större uppmärksamhet. Publiken ökar. Lönerna höjs, om än långsamt. Storklubbarna, i Sverige liksom i övriga Fotbollseuropa, skapar sevärda och omtalade damlag.
På lördagen, klockan 17 i Nice, spelar Sverige sin sista match i 2019 års världsmästerskap i fotboll. Bronsmedaljerna står på spel.
En delseger om publiken och uppmärksamheten har de redan vunnit.
Gå till toppen