Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Mellan dröm och minnesförlust på Galleri Wallner

En stor debut. Organismer som ruskar om gallerirummet. I Simris hittar Thomas Millroth okända varelser och suddiga kartbilder som känns i kroppen.

”Natten rör sig”, Thale Vangen.Bild: Thomas Millroth

Thale Vangen och Sofia Olsson

Galleri Thomas Wallner, Simris, t o m 21/7.

Utställningssalen är invaderad av långsträckta organismer, på väggen hänger tre sladdriga bläckfiskar. Thale Vangen vet hur ett gallerirum ska ruskas om, förvandlas och erövras. I ”Natten rör sig” på Galleri Wallner befinner jag mig i en skog av okända varelser eller kanske växter, typ jättestor blåstång, och får en märkligt ljus undervattenskänsla. Eller om jag tvärtom ska föreställa mig som liten, och trevande röra mig i mardrömmens mörker?
Vangens verk griper tag och känns inpå kroppen. Förklaringen är hennes sätt att välja och bruka sitt material, hudar som spänns till genomsiktliga membran eller ömsint får bli små mjuka former. Innanför de töjda ytorna anas något. Ett hjärta som slår, en puls? Verken blir både påträngande och mystiska. Men livskraften i dem är kopplad till skörhet. Och hon lyckas suggerera själva betonggolvet till en bräcklig yta ur vilken en liten grupp skulpturer sticker upp som hudvarma öron av mjukaste skinn. Var kom de ifrån? Vangen är suverän på att kombinera intensiv närhet med överrumplande förvirring och distans.
”Third nature”, Sofia Olsson.Bild: Sofia Olsson
Skulpturernas transparenta ytor påminner mig om uttrycket i Sofia Olssons målningar, lager på lager av bläck och pigment på blankt stål. Hon målar rött för att täppa till men släpper fram en krusning från något som ligger under ytan. Hennes gröna färger rör sig långsamt över varandra likt landmassor som dras isär. Färglagren tänjs och sträcks ut som kustlinjer, målningarna liknar kartbilder i upplösning. Men det finns hela tiden något som lossnar och drar sig undan mina försök att beskriva vad jag ser. Hennes bildvärld är okänd natur att gå bort sig i. Poeten Linus Gårdfeldt har beskrivit den känslan: ”vattnet och skogarna vrider sina huvuden – undviker min blick”.
Detta är Olssons debut – det är stort! Både hon och Vangen rör sig i gränslandet mellan dröm och minnesförlust i två utställningar som griper tag i varandra till en överväldigande konstupplevelse.
Gå till toppen