Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Krigsskådeplatsen Öresund

Andra världskrigets Öresund definierades av gränser på längden, tvären och djupet. Utställningen på Vikens sjöfartsmuseum öppnar för paralleller till samtiden, men Lars-Eric Jönsson saknar de lokala erfarenheterna.

Utgångspunkten för utställningen ”Öresund under andra världskriget” är Tysklands invasion av Danmark i april 1940.Bild: Tove Scherman

Öresund under andra världskriget

Vikens sjöfartsmuseum. T o m 18/8.

Det är inte helt lätt att föreställa sig Öresund under krigsåren 1939–1945. Vi som växte upp under efterkrigstiden vande oss vid ett sund med öppna passager och nordisk passfrihet. Detta kom som bekant att ändras 2015 i samband med den stora ökningen av asylsökande människor.
Den dåtida öppenheten och den nutida passkontrollen är en effektiv resonanslåda att ha med sig in i Vikens Sjöfartsmuseums sevärda sommarutställning om Öresund under andra världskriget. Inramad av museets permanenta utställning visas en monter med en modell av Öresund under kriget tillsammans med en uppsättning texter och bilder.
Utgångspunkten för utställningen är Tysklands invasion av Danmark i april 1940. Vid denna tid var Sveriges beredskap inte så god. Men vid sidan av allmän mobilisering och förstärkningar av samtliga vapenlagar byggdes omfattande fasta försvarsanläggningar, bland annat i form av Per Albin-linjen utmed den skånska kusten.
Stora delar av Öresund minerades. För tyskarna var det viktigt att stänga tillgången till Östersjön för de allierade. Inte minst södra sundet vid Falsterbo blockerades av tyska minfält. För att öppna Östersjön för den egna sjöfarten och passera de tyska minorna byggde Sverige Falsterbo kanal, färdig 1941.
Ubåtsnätet som löpte mellan Viken och Ellekilde (öster om Hornbäck) på danska sidan är ett av huvudnumren i utställningen. I likhet med permittenttrafiken var nätet en svensk eftergift till tyskarna. Det drogs tvärs över Sundet, var sex kilometer långt, hölls på plats av bojar och sänken och hängde från havsytan till botten. Två seglingsbara öppningar fanns, en på danska sidan, en på svenska.
Över 7000 danska judar lyckades fly till Sverige 1943.Bild: Joakim Björck Arkivfoto
Trots allt lyckades över 7000 danska judar fly till Sverige 1943 – en majoritet av Danmarks judiska befolkning. Det var en stor och lyckosam räddningsoperation som blev möjlig genom många människors insatser och en svängning i den svenska flyktingpolitiken. Men också genom den läckta informationen att Tyskland planerade att deportera och förinta Danmarks judar.
Öresund var en tät, koncentrerad krigsskådeplats. I hög grad definierades den av gränser, på längden, tvären och djupet. Det var gränser konkretiserade i nät, minor, vapen, fort och barrikader. Utställningen handlar om detta, om hur gränser byggdes upp och flyttades, hur de öppnades och slöts, för vissa men inte för andra.
Hade jag fått önska något utöver detta vore det ett mer koncentrerat fokus på lokala erfarenheter. Jag vill tro att personliga berättelser är det lokala museets trumfkort. Vad gjorde krigsåren med sammanhållning, konflikter och kollektiva identiteter i Viken? För det var ju inte så att alla svenskar såg den tyska invasionen av Danmark som ett hot – vissa såg den snarare som en möjlighet.
Även om Danmark numera inte är ockuperat och Öresund inte längre är en militariserad zon finns det nutida paralleller till händelserna under kriget. Migration och humanitet är centrala ord inte endast på den politiska dagordningen utan också i många människors levda erfarenheter av krig, flykt och gränser som antingen öppnas eller förblir stängda.
Gå till toppen