Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Debattinlägg: ”Bristen på samverkan är en följd av att vården är organiserad som en industri.”

Patienterna betraktas inte som hela människor, utan som delar på ett löpande band, som tumörer, diagnoser och organ. Det skriver Hans-Inge Persson, föreläsare, författare och debattör.

I Sverige är organisationen av sjukvården hämtad från bilindustrin, skriver Hans-Inge Persson.Bild: FREDRIK PERSSON
En kvinna från Skåne med cancer i magen opererades på onkologen i Göteborg. Operationssåret tejpades ihop. När tejpen togs bort fick hon en svår hudskada, som orsakade henne stort lidande förutom att hon redan var allvarligt cancersjuk. När cancersamordnaren i Region Skåne fick frågan om inte kvinnan borde få hjälp av onkologen med kontakter till hudkliniken när nu onkologen förorsakat skadan blir svaret ett ”nej” följt ungefär av ett ”men vi jobbar på det”.(HD-Sydsvenskan 23/6)
Hur kan en sådan situation uppstå? I svensk vård finns en klinik för varje organ eller diagnos. På så sätt har politikerna fragmentiserat vården i en stuprörsorganisation, där de olika delarna inte samarbetar med varandra. Enligt Myndigheten för vård- och omsorgsanalys tar ingen ansvar för samverkan mellan de olika klinikerna.
Denna organisation finns i världens tredje dyraste sjukvård. Enligt OECD lägger bara två länder i värden mer pengar (en större del av sin BNP) på vård än Sverige.
EU utvärderar hur nöjda patienter i olika länder i Europa är med sjukvåden. Sverige brukar komma näst sist, men ligger i år sist.
Vad beror det på?
Eftersom stuprörsorganisationen är hämtad från bilindustrin, betraktas patienterna inte som hela människor utan som tumörer, diagnoser och organ, alltså som delar på ett löpande band.
Jag såg det själv för snart fyra år sedan när min fru blev sjuk och jag upplevde den underbemannade sjukvårdsmaskinen där personalen sprang så fort de kunde. De måste kompromissa mellan hur de skulle vilja sköta sitt jobb och organisationens krav på ”vårdproduktion”. Samtal mellan vårdpersonal och patienter ställdes mot ”vårdproduktivitet”, kostnad per patient i förhållande mot tidsåtgång. Begreppen kommer från näringslivet, fungerar som signalord och leder fel: från det mänskliga till det omänskliga.
Som svensk sjukvård är organiserad idag ska sådant som inte går att mäta ändå mätas, vilket personalen måste göra på tid som kunde använts till de sjuka.
Det som är viktigt inom vården, hur den sjuke mår och känner, går inte att mäta exakt. I en organisation som kräver att saker och ting är mätbara blir det som går att mäta viktigare, till exempel hur lång tid ett samtal med en sjuk tar.
Hälften av Sveriges regioner och landsting, inte Region Skåne, satsar stort på en så kallad personcentrerad vård, där personalen ser hela människan, inte bara cancertumören, som kanske går att ta bort, utan även andra åkommor den sjuke får eller redan har.
Varför koncentrerar sig inte Region Skåne på att förbättra vårdens kvalitet i kontakten mellan den sjuke och personalen, så att patienterna bemöts väl och känner att verksamheten är till för dem? Den vårdande personalens arbetsmiljö måste förbättras för att vårdens värde för de sjuka ska kunna öka.
Bristen på samverkan mellan klinikerna är en följd av att vården är organiserad som en industri. Vad tänker ansvariga sjukvårdspolitiker i Region Skåne göra åt det?

Hans-Inge Persson

Hans-Inge Persson föreläser och har skrivit flera böcker kring vikten av personcentrerad vård och ingår i Myndigheten för vård- och omsorgsanalys brukarråd.
Gå till toppen