Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Ledare: Wallströms besked var inget nederlag.

Margot Wallström på fredagen.Bild: Fredrik Persson/TT
Sent aviserad presskonferens en fredagseftermiddag i semestertider. Mediehanteringen talade sitt tydliga språk: det var inte utrikesministern stoltaste stund. Sverige var drivande när FN:s konvention om kärnvapenförbud arbetades fram år 2017 och Margot Wallström (S) har ett långt och välkänt engagemang i frågan. Därför lär det ha känts som ett nederlag när hon meddelade att Sverige i nuläget inte kan ratificera konventionen.
"Jag hade önskat att vi hade haft en konvention som är möjlig att skriva under, men jag har också sett hur det här ser ut", förklarade Wallström sammanbitet inför medieuppbådet. Hon hänvisade dels till att avtalstexten har problematiska delar, dels till att det saknas stöd för den i riksdagen.
Men en väl så viktig förklaring var sannolikt att en underskrift kunnat äventyra de samarbeten som svensk försvarspolitik bygger på. Det är till exempel osäkert om Sverige, som statspart till konventionen, hade kunnat fortsätta att delta i militärövningar med USA och andra Natoländer.
Såväl försvarsminister Peter Hultqvist (S) som tunga remissinstanser har avrått från ratificering med hänvisning till detta. Likväl har det löpt en spricka genom regeringen eftersom såväl Miljöpartiet som delar av Socialdemokraterna tryckt på för en underskrift.
I sak är det lätt att sympatisera med denna strävan. Som Wallström själv uttryckte det är kärnvapen ett ojämförligt stort hot mot mänskligheten. Därför var det också ett välkommet besked att regeringen på andra vis ska fortsätta att verka för nedrustning i världen.
Även om konventionen inte ratificeras är tanken att Sverige ska delta som observatör samt stötta inrättandet av ett internationellt nedrustningssekretariat inom FN. Dessutom startas ett särskilt svenskt kunskapscentrum för kärnvapen och regeringen ska lägga mer kraft på det så kallade icke-spridningsavtalet.
"Vi vill ju se att vi också når ut till kärnvapenstaterna", förklarade Wallström.
Ingen av dem har ens varit med och diskuterat skrivningarna om kärnvapenförbud. Därför är konventionen knappast heller något effektivt sätt att få dem att rusta ned.
Sverige avstår med andra ord från en symbolisk markering till förmån för förmågan att avvärja ett reellt hot – det säkerhetspolitiska läget i Östersjöregionen har försämrats väsentligt på senare år.
Så egentligen hade Margot Wallström ingen anledning att vara dämpad när hon presenterade regeringens beslut. Men hon har förstås investerat politisk prestige i arbetet för kärnvapenkonventionen och lär mötas av frågor om den uteblivna ratificeringen när Sverige i september tar över ordförandeskapet i FN:s atomenergiorgan, IAEA.
Ingen kan för ett ögonblick tvivla på att världen hade varit bättre utan kärnvapen. Likväl var fredagens besked inte något nederlag för regeringen. Det var snarare realismens seger över idealismen.
Gå till toppen