Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Ättestupan på export

Blodiga folksägner, naturnära seriemördare och nu ättestupan. Även om solen strålar och snön gnistrar är det ett mörkt glesbygds-Sverige som förmedlas av utländska filmare och författare.

Rituella mord är en del av firandet i den amerikanska filmen "Midsommar". Pressbild.Bild: Csaba Aknay
I amerikanska Ari Asters bioaktuella “Midsommar” reser en grupp amerikaner till en nutida by i Hälsingland där människooffer är en del av midsommarfirandet. I förra årets “The ritual” mötte ett brittiskt killgäng ett mytologiskt och blodtörstigt väsen på Kungsleden. Nästa år producerar britterna Nick Frost och Simon Pegg en skräckfilm i skärgårdsmiljö.
Det är en mörk bild som utländska filmmakare målar upp av Sverige.
Andrew Nestingen, professor i Skandinavien-studier och nordisk film på University of Washington i Seattle, tror att svensk films internationella fans har en bild av Sverige som ett ultramodernt land där rationella politiska beslut leder oss mot ett allt mer perfekt samhälle.
– Folksägner som i “Midsommar” skapar en kontrast till det. Här finns också idén om att äkta ritualer och traditioner existerar men att de är där för att dölja något.
“Midsommar” introducerar en internationell biopublik för ättestupan: en klippa där äldre kastar sig ut, eller kastas, mot döden för att inte betunga yngre generationer. Även om dagens historiker inte längre tror att sedvänjan verkligen existerat så är uttrycket ännu levande i svenskan.
Ättestupan är ett koncept som Andrew Nestingen inte sett i USA.
– Idén om ett personligt offer för kollektivets bästa är nog väldigt främmande för den amerikanska mentaliteten. I det amerikanska samhället är det konkurrens som gäller, folk skulle slåss och överlevaren få leva.
Inom litteraturen har svenska författare gjort det svenska deckarundret och “nordic noir” till bloddrypande och bästsäljande genrer. Brittiska Will Dean flyttade för sju år sedan till Värmlandsskogen med sin svenska fru. Där började han skriva engelskspråkiga deckare om svenska Tuva Moodyson, en döv reporter som efter många år i London och Stockholm nu jobbar på en liten tidning i glesbygden. Skogen skrämmer henne, något hennes upphovsman kan förstå.
– En av mina böcker utspelar sig i februari med minus 25 och mörker – ett extremt Sverige som jag ännu inte är van vid. Vildmarken och vinterklimatet här har en inneboende hotfullhet. I Storbritannien är du aldrig långt ifrån en väg, presentbutik eller pub. Det är inte vilt längre. För mig skapar mörkret och det vidsträckta en känsla av fara.
Will Dean tror att de flesta ser Sverige som ett progressivt, fridfullt och välmående ställe.
– Men som även håller fast vid många traditioner, säger han och tillägger att hans kommande bok utspelar sig under midsommar.
Svensk mat brukar intressera hans läsare, även platsen vi handlar den på.
– När jag skriver om hur alla i Tuvas småstad handlar på Ica Maxi får jag kommentarer från läsare över hela världen. Det är det enda ställe där folk kan köpa mat och kläder, alla har samma stövlar som Ica Maxi säljer den vintern. Det finns småstäder över hela världen men som en outsider är det något jag verkligen lägger märke till.
Trots att filmerna “Midsommar” och “The Ritual” utspelar sig i Sverige är ingen av dem inspelad här utan i Ungern och Rumänien. Spelar det någon roll? Ja, menar Andrew Nestingen. Svenskt mörker säljer kanske, men det gör ljuset också.
– Det jag främst lärt mig av att se på svensk film är skönheten i det nordiska ljuset. Det har funnits där sedan “Berg-Ejvind och hans hustru” från 1918 till “Sommaren med Monika”, “Änglagård” och även i nyare svensk film som “Sameblod”. För mig är det ett av de mest utmärkande dragen i svensk film. “Midsommar” spelades in utanför Budapest, kanske var det ett missat tillfälle att filma i det svenska midsommarljuset.
Fakta

Tips till utländska svenskskildrare

Sverige har gott om både mytologiska väsen och nutidsfenomen som skulle göra sig bra på vita duken eller i romanform. Här är några tips för framtida svenskskildrare på jakt efter något unikt.

Älgfrode

Den nordiska kentauren är hälften älg och hälften människa. En sävlig älgfrode skulle göra sig bra i en trevlig äventyrsfilm men visst kan man även tänka sig en hornbeklädd hämnare som varje höst gör livet farligt för jägarna i svenska skogar.

Döstädning

När den dödliga diagnosen mottagits är det dags att göra sig av med ylletröjor, fotoalbum och skivsamlingen. En modern ättestupa, inte för kroppen men för det materiella. Som gjort för ett sorgligt familjedrama, fullt av romantiska återblickar.

Koffa

Vänerns sjöodjur är en mix av barn och lake. Får man ett på kroken och lyckas dra upp det så ska man enligt sägnen klä det i en halsduk och slänga tillbaka det. Självklart kan någon inte motstå frestelsen att adoptera det lilla livet trots dess ovanligt vassa tänder.

Vårdkaos

En fullbelagd korridor på SÖS, ett nedläggningshotat BB i Norrbotten, en stafettläkare på ett tåg. Kanske är det dags för en ny sjukhussåpa med flörtande ortopeder, korrupta konsultbolag, klantiga landstingspolitiker och stödstrumpor för 6000 kronor styck.

Mörksuggan

Om man är ute och ränner på kvällen då kommer mörksuggan och äter upp vägen för dig, varnar turistbyrån i Rättvik. Det är i Siljanstrakten som berättelsen om den lurviga Mumin-lika saken är mest spridd. Tacksam skräckfilmskaraktär, inte minst eftersom den på senare år har börjat ses som gullig.

Gå till toppen