Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Oscar Westerholm: Dygnet du aldrig får tillbaka

Det tar i regel en dag om året för svenskar att hitta rätt bland strömningstjänsternas utbud, enligt en undersökning genomförd av tv.nu.

Det tar ett dygn per år av svenskens liv att välja innehåll på strömningstjänsterna.Bild: Martin Meissner
Det är runt fyra minuter om dagen, 3,94 minuter för att vara exakt, som vi lägger på att bara hoppa fram och tillbaka i strömningstjänsternas innehåll. Det är minuter som du aldrig kommer att få tillbaka. Tänk vad du skulle kunna uträtta på den tiden. Tänk.
Det är ett knippe minuter som vi ägnar oss åt att vara osäkra, tvivla, tveka, vara skeptiska, komma med för- och motargument. Varför borde vi titta på ”Murder mystery”? (Hoppa över den.) Varför bör vi helst skippa ”Now apocalypse”? (Se den genast.)
Men vår samtid är inte ambivalent. Det finns inte längre utrymme för tvivel. Nu vet vi precis vad vi vill. Vi vet exakt vilka saker vi borde spara, vad vi borde slänga. Vi trimmar bort allt överflödigt, lämnar kvar ett koncentrat, en essens. Detta är jag, och det finns ingen som är lika effektiv på att vara jag som jag är.
Sen sitter man där med sitt jag.
Njutningen i att sovra bland ett överväldigande material försvinner gradvis. Det förväntas av oss att vi ska vara lika tidseffektiva när vi väljer tv-underhållning som när vi arbetar. Jag vet dock inte vad jag hellre skulle göra än att sitta där och fundera på vad jag ska ägna min kväll åt att titta på. Det är nästan roligare än att faktiskt titta på det man väljer.
Jag har aldrig lagt så lite tid på att välja och vraka bland film och serier som jag lägger idag. Det är synd. När jag var yngre kunde jag tillbringa timmar i videobutiker. Man visste aldrig vad man kunde hitta i de dammiga hörnen. Det viktigaste var nog att jag inte visste vad jag gillade. Jag var tvungen att gissa, chansa, gräva och rota. Det var som att gå på skattjakt.
Men det är en njutning som håller på att lösas upp i allt effektiviserande. Vi har idag sökalgoritmer på strömningstjänster som hjälper oss att ta reda på vad vi gillar. Jag gillar uppenbarligen filmer som är intellektuella och mörka, i varje fall om jag låter mitt Netflix-konto välja åt mig.
Nästa år hoppas jag att tv-panelens undersökning kommer att visa att svenskar lägger i alla fall tre dygn per år på att välja bland strömningstjänsternas innehåll. Guldkornen hittar man om man ger det lite tid, om man letar sig bortom alla skräddarsydda filter och matriser.
Vi behöver bli bättre på att ta våra beslut på allvar, och att öppna upp för tvivel, skepsis och nyfikenhet.
Gå till toppen