Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Ledare: Högerpopulister vill inte ha en hållbar asylpolitik.

EU:s asylpolitik ska genomsyras av solidaritet och rättvis ansvarsfördelning.
Den tyska tidigare försvarsministern och gynekologen Ursula von der Leyen har röstats fram som EU-kommissionens nya ordförande. Det är långtifrån en ideal lösning, men en fullt rimlig kompromiss. Nu slipper EU en långdragen strid mellan unionens institutioner. EU:s viktiga jobb behöver komma igång.
Men utmaningarna som kristdemokraten von der Leyen har framför sig är allt annat än små.
Utöver att von der Leyen utlovat att sätta ihop en jämställd kommission och att EU:s koldioxidutsläpp ska minska med 55 procent till 2030 säger hon att det behövs en ”ny inställning för att dela bördorna” i EU:s asylpolitik. I det har hon verkligen rätt.
Ansvaret för människor som flyr fördelas idag väldigt ojämnt mellan EU:s medlemsländer. År 2014 tog fem EU-länder emot 72 procent av alla asylansökningar som kom till Europeiska unionen. År 2015 tog Tyskland och Sverige gemensamt emot närmare hälften av alla asylansökningar i Europa.
Den ojämna fördelningen och det faktum att det är svårt för flyktingarna att ta sig till de länder där de kan få asyl har fått FN:s flyktingorgan UNCHR att klassa EU:s asylsystem som dysfunktionellt.
Det är på tiden att fler av EU:s medlemsländer anammar en inställning till en gemensam asylpolitik som överrensstämmer med EU-fördraget. Av artikel 80 i fördraget framgår att EU:s asylpolitik ska styras av principen om solidaritet och rättvis ansvarsfördelning mellan medlemsländerna.
Juridikprofessorn Gregor Noll vid Göteborgs universitet menar att begreppet solidaritet i detta fall kan innebära att dela normer, att dela pengar och att dela människor. Forskaren Harriet Gray vid University of Liverpool anser att EU:s asylsystem med den definitionen skulle kunna ses som solidariskt, eftersom det har mekanismer för att dela såväl normer som pengar och människor.
Gray och Europaparlamentet har dock båda slagit fast att verklig solidaritet, enligt artikel 80, inte är möjlig utan att det även föreligger en rättvis ansvarsfördelning mellan länderna. Det saknas idag vad gäller ansvaret för flyktingströmmarna – dessa fördelas nu snarare på frivillig väg och med tillfälliga lösningar, snarare än utifrån en princip om rättvis ansvarsfördelning.
Artikel 80 innebär inte i sig någon skyldighet för medlemsländerna att dela flyktingströmmarna mellan sig utifrån en rättvis ansvarfördelning, men kan innebära ett sådant ansvar vid en tillämpning av det temporära skyddsdirektivet i artikel 78.2 c. Där framgår att EU i händelse av en massiv tillströmning av fördrivna personer ska tillhandahålla ett gemensamt system för att ta emot dem.
Även vid en tillämpning av artikel 78.3 i fördraget kan artikel 80 komma i fråga. Här sägs att EU kan besluta om provisoriska åtgärder till förmån för medlemsländer som försätts i en nödsituation på grund av plötsliga flyktingströmmar.
Ursula von der Leyen när en önskan om en ny inställning till asylmottagande bland medlemsländerna. Utmärkt. Denna önskan bör helt enkelt kunna ses som en påminnelse om att medlemsländerna är skyldiga att följa EU-fördraget.
Enligt Cecilia Wikström, tidigare Europaparlamentariker (L), skulle det inte vara något problem för EU att ge uppehållstillstånd till hela Syriens befolkning. De problem som uppstått i asylmottagningen handlar snarare om att flyktingströmmar behöver fördelas jämnare och mellan fler länder.
Det är dags att syna de högernationalistiska partiernas påståenden om att de eftersträvar en hållbar asylpolitik. Ty vägen dit går uppenbart via ett gemensamt ansvar för flyktingströmmarna.
Ursula von der Leyens utmaning kommer inte att bli lätt. Men till skillnad från högerpopulistiska partiers förslag om att hjälpa krigsdrabbade flyktingar "på plats", kan hennes ambitioner leda till en hållbar lösning.
Gå till toppen