Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Elin Henriksson: Satsa på hjärnan som Kennedy på månen.

Hjärnan är fortfarande ett okänt territorium.Bild: Rolf Hamilton
I morgon, den 20 juli, är det 50 år sedan människan satte sin fot på månen. Det omöjliga hade blivit möjligt.
För oss som fötts och växt upp efter 1969 är det svårt att fullt ut förstå vilken fantastisk prestation månlandningen var. Och hur häpnadsväckande den framstod för demiljontals människor världen över som satt bänkade i tv-soffan.
Att Apollo 11 lyckades landa på månen är en påminnelse om vad människan kan åstadkomma när hon sätter manken till.
För det var just en enorm satsning, med stor målmedvetenhet, som gjorde det möjligt för Neil Armstrong och "Buzz" Aldrin att landa på månen.
Sovjetunionen låg länge före USA i rymdforskningen. Men när Sovjet 1961 blev först med att skicka ut en människa i rymden fick USA:s president John F Kennedy eld i baken. Han ville inte förlora kampen om att erövra månen.
År 1961 lanserades Apolloprojektet, med det ambitiösa målet att människan skulle besöka månen före slutet av årtiondet. En fullkomligt utopisk tanke. Men som vi nu vet blev utopin verklighet.
Konspirationsteorier lever dock kvar. Trots övertygande motargument tror förvånansvärt många fortfarande att månlandningen var en bluff.
Att fakta och en nästintill helt enig forskarkår inte är tillräckligt för att övertyga människor är ett välbekant, men ändå anmärkningsvärt, fenomen. Den hotande klimatkatastrofen torde vara det tydligaste exemplet.
Hur kommer det sig att människan, även om hon ställs inför en potentiell undergång, vägrar ändra sina vanor? Varför är människor faktaresistenta och, ibland, rent ut sagt korkade?
Om detta finns det mycket kvar att utforska. Kunskapen om vårt eget inre är fortfarande relativt skral. Att förstå den mänskliga hjärnan och därigenom kunna råda bot på psykisk ohälsa är idag en utopisk tanke.
Psykisk ohälsa kommer, enligt WHO, att vara det största folkhälsoproblemet i världen år 2030. Ändå satsas det fortfarande löjligt lite pengar på forskning i ämnet.
Av EU:s forskningsbudget för hälsa går endast 5 procent till psykisk ohälsa. Samtidigt lider vad tredje europé av mentala problem.
Och medan samhällskostnaden för psykisk ohälsa i EU beräknas till 461 miljarder euro per år, satsas det endast 543 miljoner euro årligen på forskning. Motsvarande underfinansiering råder i USA.
Enligt den amerikanske psykiatriforskaren Mark Rasenick har forskningen inom psykisk ohälsa och om hjärnan stagnerat till följd av undermålig finansiering. Han menar att forskarvärlden inte vet mer om de neurologiska förklaringarna till depression idag än vad den gjorde för flera decennier sedan.
En miljon svenskar och 13 procent av alla amerikaner äter antidepressiv medicin. De verkar fungera, för en del, men varför vet ingen. Den tidigare hypotesen om brist på signalsubstanser – "lyckohormoner" – i hjärnan är vederlagd. Likaså är det okänt varför elchocksbehandling är så effektiv mot depression.
Den mycket ärftliga och svåra sjukdomen schizofreni är ett än större frågetecken. Hur kommer det sig att vissa människor ser och hör sådant som inte finns? Forskning har visat att de delar av hjärnan som registrerar yttre ljud aktiveras hos schizofrena då de tänker, därmed upplever de sina tankar som röster. Men varför gör hjärnan så?
Att människan en gång kommer att förstå denna märkliga mackapär är en kittlande tanke. Det finns mycket spännande forskning på gång. Som att drogen psilocybin verkar kunna rå på långvarig depression. Och att spelet tetris tycks kunna skydda mot PTSD, posttraumatiskt stressyndrom. Men så mycket mer skulle kunna åstadkommas.
Månlandningen visar att allt är möjligt. Hjärnan behöver inte förbli ett okänt territorium. Men då krävs politisk vilja, pengar och målmedvetenhet.
Gå till toppen