Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läsartext: Dramatiken tar aldrig slut – den som vill skriva har en skattkista att ösa ur

2011 tog HIF sitt sjunde SM-guld. Efter matchen mot Celtic 2012 började -recessionen. Nu är HIF tillbaka i allsvenskan och supportrarna håller andan.Bild: FOTO: Ludvig Thunman
Detta är en insändare. Åsikterna är skribentens egna.
Verkligheten överträffar dikten. Drivkraften bakom fotboll är besynnerlig. Den legendariske managern i Liverpool Bill Shankly har bland annat satt ord på drivkraften genom citatet: ”En del människor tror att fotboll är en lek på liv och död. Jag kan försäkra dig, det är mycket allvarligare än så”.
Efter att ha stupat på målsnöret mot Malmö i kampen om SM-guldet 2010, tog HIF sin sjunde liga­titel 2011. Föreningen var på väg att nå himmelska höjder. Champions League-kval 2012 mot Celtic. HIF hade rustat rejält på spelarsidan och bundit upp sig i dyra kontrakt med skickliga spelare. Ett avancemang mot Celtic hade inneburit intäkter på flera hundra miljoner. Nära nog bara ett stolpskott skilde lagen åt när Celtic gick vidare. Där och då började recessionen för HIF.
De sportsliga resultatet började vika och publiken minskade med stora minusresultat i driften. Egentligen skulle det inte göra så mycket, för man kunde ju sälja spelare dyrt på den heta spelarmarknaden. Marknaden började vika och de spelare som var tänkta att säljas blev skadade. Den negativa spiralen snurrade allt fortare. Tabellplaceringar och publikunderlag sjönk allt mer, liksom föreningens driftresultat.
Inför premiären 2014 mot Djurgården sågs en ljusning. Det hade sålts över 5 000 biljetter till Djurgårdssupporters och Olympia skulle bli utsålt till en seriepremiär som skulle bli början på en vändning tillbaka. Det blev en vändning, fast neråt och i katastrof. Storstadssupportrarna gick bärsärkagång på landsortens restauranger. En olycklig misshandel av en HIF-supporter slutade med att en Djurgården-supporter miste livet. Huliganismen hade fått ett ansikte och all vånda över huliganer som fanns i storstäderna kunde nu projiceras på landsortslaget Helsingborg. Mediedrevet gick för högtryck och klubbchefen i HIF fick löpa gatlopp i olika tv-studior.
Ett HIF-hat hade planterats i hemstaden. Sveriges främste sportjournalist Erik Niva skrev ett långt reportage om HIF i Aftonbladet om ”Laget som tappat sin stad”. Bilderna som ofta målades i lokalmedia över Olympia var våld, bråk och bengaler. För att försöka vända trenden rekryterade HIF Henrik Larsson som manager, Sveriges mest meriterade fotbollsspelare genom tiderna. Inte ens detta hjälpte. Tabellplacering i nedre mitt och fortsatt torka i publiktillströmning. Flera av spelarna var finansierade med externt kapital och investerarna ville få tillbaka sina riskinsatser med ränta. De bästa spelarna såldes och intäkterna gick tillbaka till dem som investerat.
Med en tom plånbok köptes nya spelare in 2016 för de löner som kunde erbjudas, när styrelsen bestämt att ett lönetak skulle gälla. Det fanns en övertro att Henrik skulle göra guld av sand. Länge fanns chansen att HIF skulle klara att hålla sig kvar och i sista matchen blev det en kvalmatch mot Halmstad på ett nästan fullsatt Olympia. När Jordan gör 1–0-målet tio minuter före slutsignalen så är det nästan klart. Återigen som nästan ett mantra, tappar HIF-matchen i slutskedet. Katastrofen är ett faktum och HIF åker efter 24 år ner i superettan. Efter matchen utspelas tragiska scener när maskerade idioter försöker dra av matchtröjan på Jordan. Bilder som kablades ut till klicksugna kvällstidningar.
Superettan 2017 inleddes med Peo Ljung som ny tränare och en svag och stukad matchtrupp. Läget såg minst sagt dystert ut och kräftgången fortsatte. Peo började med att sakta men säkert bygga upp ett nytt lag. Vändpunkten och början till återtåget kom när Pär Hansson visade vägen och återvände till HIF, trots flera betydligt bättre bud från andra klubbar. Ekonomin började gnissla och en besviken mittenplacering i tabellen. Styrelsen sjösatte ett investeringsprogram under hösten genom Olympia Invest och Bayern München visade intresse för jättetalangen Timossi. OI och försäljningen av Timossi inbringade 27 miljoner och HIF började satsa på att spetsa spelartruppen – Abubakari, Randrup, Moro, Bjarnason och inte minst hela Sveriges lagkapten Andreas Granqvist.
I början av 2018 gick klubbdirektören som det heter ”i väggen” och sjukskrevs på obestämd tid. Fortsatta förstärkningar av laget i återvändarna Holgersson och Rasmus Jönsson anslöt under sommaruppe­hållet. Laget gick bra och tog förstaplatsen och gick upp i allsvenskan igen. Även mot ganska okända lag var det minst 6 000 tappra själar på Olympia som aldrig gav upp. Trots ganska bra publiksiffror så visade det sig att resultatet 2018 pekade på ett minus­resultat på 13 miljoner. Ska man aldrig få en lugn stund? Ett minne från hösten är också matchen mot Frej på Olympia som bara skulle vinnas. Mållöst länge och på övertid tryckte Bjarnason in ledningsmålet och matchen var nästan slut. Ett inlägg från Frej i slutsekunderna i ett virrigt HIF-försvar och återvändaren Pär Hansson kastade sig hejdlöst och avvärjde, men med en mycket tragisk nackskada som följd.
En bra start 2019 med två segrar de första tre matcherna. Möte med antagonisten Djurgården och en tyst minut för den avlidna hundra­åriga HIF-supportern Gösta, som följt laget sedan tjugotalet. Total stillhet i en minut över Olympia av såväl helsingborgare som ett flertal tillresta stockholmare. Nio matcher i följd utan vinst. Kalla fötter och styrelsen avskedar tränaren Peo Ljung. Spekulationerna om ersättare når stormnivå. Sensationellt utses Henrik Larsson som ny tränare. Tveksamheterna haglar och olustkänslorna från Halmstad­matchen kommer till ytan. Starten blir ändock bra med årets första vinst på bortaplan och en poäng i nästa match mot Elfsborg.
Första hemmamatchen för Henrik mot det ganska ointressanta laget Sirius. Biljettförsäljningen går trögt och på morgonen på matchdagen har det bara sålts 5 000 biljetter. Då händer något. Plötsligt börjar biljettförsäljningen ta fart och det säljs 3 000 biljetter under matchdagen.
Dramatiken tar aldrig slut. Mitt i första halvlek skadar sig den ”enda” målvakten i HIF, Kalle ­Joelsson. Det går ett uppgivet sus över hela Olympia. In kommer blott 16-årige Ian Pettersson som ersättare. Folk reser sig upp i bänkraderna i förtvivlan men applåderar och ropar ut sitt stöd för Ian. I andra halvlek tar några av de äldre spelarna slut och in kommer debutanterna 17-årige Gigovic och 19-årige Sjöberg och spelar i allsvensk klass som om de aldrig gjort något annat. Tio minuter kvar och Sirius pressar hejdlöst. Hur många gånger har det inte varit i detta läget när HIF tappar matchen i slutet? Publiken är halvt i extas. Ian håller nollan. Tre poäng till HIF som för tillfället lämnar bottenträsket.
De som har författartalanger och vill skriva en roman eller liknande har en skattkista att gräva ur. HBO eller Netflix behöver inte skriva en massa manus. Det finns i verkligheten rakt framför ögonen.
För oss som följer HIF i vått och torrt så går livet vidare. Idag är HIF nederlagstippade mot AIK på Friends och måndag den 29 juli är det ny hemmamatch mot Örebro. Kanske blir vi över 7 000. Beror lite på vädret. Trots att de flesta platserna är under tak, så minskar publiksiffrorna om det skulle regna lite.
Ingemar Bertilsson
Gå till toppen