Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Läsartext: När bredbandet blir viktigare än den sociala kontakten

Semester är ingen garanti för att vi stänger av mobilen eller slutar engagera oss i sociala medier.Bild: Christine Olsson/TT
Vårt bredband hade besök i veckan!
Vi är ett par i 70-årsåldern som för något år sedan fick en ny familjemedlem, ett bredband, och det är för oss en viktig del av familjen i den dagliga kontakten med vänner, banker, nyheter och myndigheter.
Även före bredbandets tillkomst i familjen hade vi årligen i samband med barnens sommarlov besök av släkt och vänner, dock har vi nu märkt att det inte är vi utan vårt bredband som får besök. Hälsningsfrasen ”hejsan eller god dag” har ersatts med ”vad är lösenordet till ert wifi?” Kanske är det så även i andra familjer.
Vi har i vårt hus möjlighet att erbjuda mat och logi och i förra veckan hade vi, eller snarare vårt bredband besök av en familj bestående av mamma och tre barn.
Det äldsta barnet, en pojke, lekte i mina ögon en märklig lek påverkad av det här med tillgänglighet över nätet. Han lekte via en laptop och två (2) mobiltelefoner att han ingick i ledarstaben för en koncern där han inte kunde vara frånkopplad.
Det ingick i leken att även ha med i alla fall en mobiltelefon på toaletten.
Någon större kontakt med mig och min fru hade han inte. Hoppas verkligen att denna konstiga och stressande lek går över innan han kommer ut i förvärvslivet.
De mindre barnen var försedda med ”paddor” och dessa var påkopplade i alla fall fem timmar per dygn. Som sagt, det var vårt bredband som hade kontakt den mesta delen av den vakna tiden. Vet inte vad de olika spelen innehöll och jag märkte inte att mamman kontrollerade uppkopplingarna.
Mamman själv, utrustad med en mobiltelefon, kopplad till vårt nätverk tillbringade mycket tid med att sitta och skrolla på diverse sociala medier. Ibland skrattade hon till, men det var inget skoj som vi fick ta del av, det var diverse inlägg från hennes vänner på nätet. Då vi försökte föra en dialog uppfattades vi nog som ett störande element.
Efter ett par dygns samvaro med vårt bredband åkte familjen tillbaka till sitt eget hem och troligtvis till sitt egna bredband. Det som stannade kvar var en viss besvikelse att den mänskliga kontakten och samvaron ser annorlunda ut och att den känns fattigare.
Kanske är vi inte ensamma om denna upplevelse. Kanske är begreppet ”sociala medier” felaktigt?
Nu har vardagen återvänt och vi och vårt bredband vilar ut och routern har gått ner i tempo.
Kopplaren
Gå till toppen