Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Från Chicago till Glumslöv på 95 år

Som stundande 95-åring har Jan-Erik Lund mycket att se tillbaka på, men även att se fram emot. Firandet blir, som han kallar det, ett barnkalas med släkten.

Trots att Jan-Erik varit pensionär sedan länge har han inte riktigt lagt yrket på hyllan. Han är fortfarande engagerad i Helsingborgs stads arkitektur och ger förslag på förändringar.Bild: Carolina Svensson
Jan-Erik Lund föddes 1924 i vad som då kallades för Sveriges andra största stad, Chicago, USA. Hans mor och far träffades under studietiden i Stockholm.
– Min far Erik utbildade sig till arkitekt på KTH, men blev aldrig klar med sina studier. Hans far var sträng och bestämde att han inte skulle få mer underhåll efter fyra år och fick flytta till USA, till sin farbror som var präst i Chicago.
Mamma Alice, som studerat på konstfack, flyttade efter och ett år senare föddes Jan-Erik. Men livet i storstaden var ingen höjdare. Al Capone och hans mannar styrde gatorna och mamma Alice fick nog. De flyttade tillbaka till Sverige och Stockholm när Jan-Erik var sex år.
När Jan-Erik var tio år dog hans pappa i cancer. Han mammas karriär som textilkonstnär hade tagit fart och Jan-Erik fick börja på internatskolan i Sigtuna.
– Det var rätt tufft. Man fick lära sig att klara sig själv.
Ett av minnena från Sigtuna är när elevhemmet där Jan-Erik bodde på brann ner. Fem pojkar dog, men Jan-Erik, som bodde i ett rum på vinden, lyckades ta sig ut via en replina.
Efter militärtjänsten utbildade han sig till arkitekt på KTH i Stockholm.
Att han hamnade i Helsingborgstrakten var en slump. Rektorn för konstfack, Åke Hampus Huldt, var god vän till Jan-Eriks mor och skulle vara generalsekreterare för H55. Helsingborgs stadsarkitekt skulle då vara byggnadschef för H55 och staden sökte en tillfällig ersättare.
Jan-Erik lät sig övertalas att ta tjänsten.
När H55 var över började Jan-Erik arbeta på ingenjörsfirman Kjessler och Mannerstråle, som hade en filial i Helsingborg.
Där var han i många år och ritade bland annat industrier, som magasinen som stod vid Oceankajen.
Tjänsten på Kjessler och Mannerstråle gav Jan-Erik möjlighet att arbeta en tid i Spanien som arkitekt för en ny kullagerfabrik åt SKF.
– Jag åkte fram och tillbaka mellan Helsingborg och Madrid, det var rätt jobbigt.
Jan-Erik arbetade även som stadsarkitekt på halvtid i Båstad dit familjen flyttade 1972. När tjänsten i Båstad blev heltid slutade han på Kjessler och Mannerstråle och stannade som stadsarkitekt fram till slutet av 80-talet. Vid 63 års ålder slutade Jan-Erik men började hjälpa till på Bjäre Byggkonsult, som drevs av en tidigare kollega, så pensionärslivet blev det inte mycket av.
Vid den tiden hade Jan-Erik skiljt sig. I Båstad träffade han sin nuvarande sambo, Ylva, som är 25 år yngre.
– I början var det inga problem att hänga med fysiskt på vandringar och resor. Nu är det lite sämre med det.
Ylva hade en dröm om att driva ett vandrarhem som Jan-Erik skulle rita. Så paret åkte runt i södra Sverige för att leta lokaler som Jan-Erik kunde rita om för ändamålet. Till slut hittade de några, övergivna kontorslokaler vid Masthuggstorget i Göteborg som byggdes om.
Mellan 1993 och 2000 drev paret vandrarhemmet och flyttade därefter söderut igen.
När Jan-Erik pratar om barnen, barnbarnen och barnbarnsbarnen hör man en stolthet i rösten. Han berättar om alla. Allt från namn, åldrar, yrken och platser de bor på utan problem.
Och just barnbarnen kan höra av sig ibland och vill ha hjälp med ritningar. Och det gör han mer än gärna.
– Det är roligt att hjälpa till och sitta vid ritbordet.

Jan-Erik Lund

Aktuell: Fyller 95 år den 20 juli.
Född: Chicago.
Bor: Glumslöv.
Familj: Sambo Ylva, fem barn, åtta barnbarn och tio barnbarnsbarn.
Firar: Med Ylva, barnen, barnbarnen och barnbarnsbarnen. "Det blir barnkalas!".
Gå till toppen