Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läsartext: Plötsligt påstår en utomstående att du är något annat än vad du ser dig som

Tinahåkan Jönsson och Ann-Marie Jönsson skriver i anslutning till Malmö pride om att transpersoner behöver kunna känna sig trygga i sin vardag.Bild: Solum, Stian Lysberg
Detta är en insändare. Åsikterna är skribentens egna.
Efter att ha varit en del av transkollektivet och genom transföreningen FPES varit aktiva i arbetet för transpersoners rättigheter under de senaste dryga tio åren vill vi lyfta fram några perspektiv som förtjänar att belysas mer i debatten.
Vad det innebär att leva med en transidentitet beror på vem du frågar men de flesta transpersoner har förmodligen funderat betydligt mer på sin identitet än vad andra människor brukar göra. Det kan också vara det som är den största skillnaden mellan transpersoner och människor med annan definition. Allas vår identitet är sammansatt av olika delar som bygger på hur vi definierar oss själva och vi är alla varianter av människosläktet. För de flesta sker självdefinitionen ganska oreflekterat, man går inte omkring och ifrågasätter saker om sig själv som förefaller självklara. För de flesta överensstämmer också den egna definitionen med den omgivningen förväntar sig medan den för transpersoner inte gör det.
Det är vanligt att individer definierar sig utifrån kön, ålder, yrke och så vidare. Kön utgör bara en del av helheten men enligt samhällets syn är det en viktig och grundläggande del. Enligt den rådande tvåkönsnormen styr det biologiska könet det juridiska. Ser du ut som en pojke när du föds, blir du juridiskt sett en man. Om vi tittar på liknande företeelser i samhället kan det tyckas märkligt att det finns en juridisk definition av just kön. Vi använder oss inte av någon juridisk definition av tro eller etnicitet som, liksom kön, är flytande och utan tydliga gränser. Det juridiska könet är alltså enbart en papperskonstruktion som underlättar samhällets kategorisering av människor.
Genom en stor del av den moderna historien har det inte funnits utrymme för transpersoner i samhället. Det betyder inte att det inte funnits människor som definierat sig på annat sätt än det vanligaste, det betyder bara att de lidit i tysthet och låtit sig förtryckas av den rådande könsnormen. I vardagen är det könsstereotyperna som ställer till med problem för transpersoner. Plötsligt kommer en utomstående och påstår att du är något annat än vad du själv känner att du är och du blir behandlad utifrån fel etikett. Dessutom förväntas du inte ha några invändningar mot omgivningens bedömning.
De normer som utvecklas i social gemenskap på olika nivåer verkar nödvändiga och är i grunden praktiska. Vi hälsar på varandra, vi tackar för maten och vi lär oss skillnaden på ditt och mitt. Det är praktiskt att veta vad som förväntas av en när man ska umgås med andra människor. En indelning i ”vi och dom” är ibland viktig för känslan av trygghet och förankring men ibland står kategoriseringen i vägen för en sund samhällsutveckling. Det är de dominerande aktörerna i ett sammanhang som sätter normen. Därför blir normerna också ett maktmedel som kan användas för att förtrycka människor. Genom att ha ett normgranskande förhållningssätt i vardagen kan vi lära oss att få syn på våra egna och andras privilegier.
Arbetet för transpersoners rättigheter är också arbete för mänskliga rättigheter och det som gagnar transpersoner kan vara till nytta även för andra utsatta grupper i samhället. De många Pridefestivaler som arrangeras runt om i landet har kommit att bli en viktig plattform för det mänskliga rättighetsarbetet. Genom seminarier och panelsamtal arbetar vi tillsammans för att under några dagar betrakta världen ur ett hbtq-perspektiv. Vi söker gemensamma nämnare där grupper med olika önskemål och behov tillsammans kan föra en fråga framåt.
Transrörelsen och andra som arbetar med transpersoners rättigheter kräver inte att människor i det omgivande samhället ska ändra på sig själva eller på sin identitet. Arbetet handlar om att också transpersoner ska känna sig trygga i sin vardag och ha tillgång till sina mänskliga rättigheter i praktiken.
Happy Pride!

Ann-Marie Jönsson

Tinahåkan Jönsson

Ann-Marie Jönsson arbetar sedan mer än tio år med att stärka transpersoners rättigheter och har också erfarenhet av stöd till närstående till transpersoner. Hon är sedan 2013 aktiv i transföreningen FPES som styrelseledamot, för närvarande som vice ordförande.
Tinahåkan Jönsson arbetar sedan länge med mänskliga rättighetsfrågor med fokus på transpersoners rättigheter. Tinahåkan är ordförande i Malmö mot diskriminering och har tidigare varit ordförande i såväl RFSL Malmö som i transföreningen FPES.
Gå till toppen