Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Ledare: Sätt stopp för ligorna. Och tjyvsamhället.

Lastbilar med gods från ligors stöldturnéer är alltför vanligt förekommande runt om i Sverige.Bild: Tomas Oneborg/SvD/TT
Minns ni moderaten Tomas Tobés kampanj inför EU-valet? Temat var ”Hej då stöldligor”. I en kort och lätt humoristisk valfilm gjorde Tobé benböj på gymmet med skivstången på nacken samtidigt som han frustade: ”Kriminalitet, kriminalitet, kriminalitet, kriminalitet. Det här måste stoppas!”
De artiklar som Sydsvenskan och Helsingborgs Dagblad under juli publicerat om de internationella stöldligornas härjningar i Sverige väcker känslor. Ilska och frustration, självfallet. Men förhoppningsvis inte uppgivenhet.
För Tomas Tobé har rätt. Det måste gå att stoppa ligorna från främst östra Europa, de som idag systematiskt åker in i Sverige för att stjäla. Som om hela landet var ett stort hämta-själv-lager där kriminella tar för sig av datorer, fordon och maskiner.
Dilemmat illustreras av ett uttalande av Håkan Hansson, biträdande gränsskyddschef, på Lernacken vid Öresundsbron:
”Ska vi inrikta oss på att ta tio stulna båtmotorer som är på väg ut eller ska vi hellre beslagta hundra kilo kokain på väg in i Sverige? Sådana prioriteringar gör vi dagligen.”
Det som Noa, polisens nationella operativa avdelning, kallar internationella brottsnätverk i länder som Litauen, Polen, Rumänien och Georgien står för uppskattningsvis 50 procent av bostadsinbrotten i Sverige och omkring 90 procent av stölderna av bilar, bildelar och båtmotorer samt många maskiner från jordbruk och byggen.
Stölderna är ofta välplanerade, ligorna välorganiserade. Som hjälp har de kriminella grupperna inte sällan så kallade ankarpersoner, landsmän som numera bor i Sverige och som kan språket, myndigheters och färjebolags rutiner och som kan bistå ligorna med gömställen och information om stöldbegärligt gods.
Och i andra änden: en faktisk uppklarningsprocent för till exempel bostadsinbrott på några få enstaka procent.
Moderatledaren Ulf Kristersson har gjort det återupprättade samhällskontraktet till en bärande del av sin politik. Det bör kunna bli ett vinnardrag. Åtskilliga medborgare blir genuint upprörda av samhällets oförmåga att få bukt med kriminaliteten – och då handlar det inte bara om tung gängbrottslighet med mord och sprängningar. Även vardagsbrottsligheten upprör.
En risk för M är emellertid att de föreslagna lösningarna inte blir så genomtänkta och mångfasetterade som de behöver vara. Receptet mot brott stavas inte alltid – inte per automatik – skärpta straff, fler poliser, fler utvisningar och mångdubblad kameraövervakning. Även om kriminalpolitiska dueller med SD och S lätt leder i den riktningen. Ibland kanske förebyggande åtgärder, ibland ett smartare och juridiskt underbyggt samarbete mellan tull och polis, är att föredra.
I valet mellan att stoppa båtmotorer på väg ut och kokain på väg in måste ambitionsnivån hamna på ”både och”. Allt annat vore att ge upp för ligorna. Att abdikera.
Gärna stor rörlighet i Europa. Men det får finnas gränser även för gästfriheten. Stöldligornas drive in-verksamhet fräter sönder tron på rättssamhället. Tjyvsamhället måste hållas stången.
Gå till toppen