Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Från mörker till ljus med Franska trion

Göteborgsbandet Franska trions nya album ”Dom ensammas planet” är det första utan Thommy Larsson på trummor. Men trots hans död är han närvarande på albumet – och i bandkollegan och vännen Matti Ollikainens liv.

Sångerna kommer färdiga till Matti Ollikainen – de slår ner i honom som blixtar. Låten "Två steg bort" på nya albumet "Dom ensammas planet" handlar om vännen och bandkollegan Thommy Larsson som gick bort i våras.Bild: Erik Simander/TT
”Dom ensammas planet” går från mörker till ljus – från klassiska Franska trion-ämnen som vansinnig kärlekssorg, förtvivlan och ångest till bländande himmelskt ljus och vibrerande liv i låtar som ”Två steg bort” och ”Ljus”.
– ”Två steg bort” handlar om Thommy. Han försöker muntra upp mig från andra sidan, det har han gjort ända sedan han dog. Han säger att man ska ta tillvara på livet, säger bandets sångare, låtskrivare och pianist Matti Ollikainen.
TT: Sade han det också när han levde?
– Nej, men nu gör han det. Thommy var en ljus typ som tyckte om att retas och som ville ha skoj. Många kände nog att de blev lite kompis med honom. Han gick ofta ut och rökte och tjötade med folk efter våra spelningar.
Musikern Thommy Larsson, Franska trions trummis och Matti Ollikainens mångårige vän, avled i våras i en plötslig sjukdom. Bandet ställde in några spelningar i samband med hans död, men ganska snart var de ute på vägarna igen.
– Man måste ju köra på ändå. Måste sjunga sina sånger. Det är kanske viktigare än någonsin att göra det när man känner sorg och saknad. Det kom som en chock. Tommy var som ett slags bror för mig. Men nu lever jag med det.
”Dom ensammas planet” är bandets tionde album och det första utan Thommy Larsson på trummor. Som ett slags hyllning till vännen och hans särpräglade spel är det fyra olika trumslagare som har fått sätta sin prägel på skivan.
Franska trion bildades en kväll på jazzklubben Brötz i Göteborg för 17 år sedan av Matti Ollikainen, Thommy Larsson och Victor Furbacken. Sedan dess har Matti Ollikainen – vid sidan av att vara en flitigt anlitad studio- och turnémusiker – sjungit sina självbiografiska sånger om olycklig kärlek, mörka krogar och desperation – men också om passion, hopp och lycklig kärlek.
– Man kommer väldigt nära mig genom sångerna. Men de som hör låtarna tänker förstås på saker som de själva har gått igenom. Jag får höra de mest fantastiska saker från folk, att man typ har räddat deras liv, hjälpt dem att sluta dricka och sådana saker, säger han.
Sångerna kommer till Matti Ollikainen helt färdiga, inte sällan i stunder av ångest, sorg eller förtvivlan – de slår ner i honom som blixtar.
– Jag får kramper och skakar. Det känns trolskt och jag blir rädd. Jag önskar att jag kunde säga att det är kul att sitta och snickra och hitta på, men det är mycket konstigare och mer magiskt än så.
Barnen som Matti Ollikainen sjunger om finns. Alkoholmissbruket likaså. Eller det fanns åtminstone. Sedan drygt sex år tillbaka är han nykter.
– Jag drack lite varje dag, ”lite” för mig alltså. Sedan hade jag perioder då jag drack dygnet runt, oftast när jag var på turné. Men jag lyckades hålla det borta från barnen. Man kan leva ett normalt liv ändå, det gör många alkoholister, säger han.
Matti Ollikainen var under många år villig att offra allt bara han fick dricka, kosta vad det kosta ville. Men så en dag stod stjärnorna rätt. Allt pekade på att han skulle ta chansen. Det var inte första gången han försökte sluta, men den här gången funkade det.
– Alla droger bäddar in en i en dimma där man känner sig trygg. Nu är livet farligt och spännande, det är vildare och friare och mer oförutsägbart.
Sedan Matti Ollikainen släppte taget om flaskan och lämnade de mörka krogarna har vinsterna varit många. Det är mycket i hans liv som har fallit på plats – även kärleken till den person som han har sjungit om i alla år.
– Det har hänt en del fantastiska saker. Det har varit mycket fram och tillbaks, men nu blir det inget mer tillbaks. Det är ganska säkert. Så nu blir det jätteglada, tråkiga och slarviga skivor i fortsättningen, säger han.
Trots albumets titel har Matti Ollikainen alltså inga planer på att lämna jorden för de ensammas planet. Han trivs tvärtom ganska bra på jorden. Och när det gäller ensamheten är albumet i mångt och mycket ett avsked.
– När jag var väldigt ung hade jag ett ovanifrånperspektiv på allt. Men jag kände att jag ville trassla in mig i människornas nät, och det gjorde jag också. Jag har inte lärt mig så mycket om mänskligheten, men jag har lärt mig mycket om mig själv.
Fakta

Matti Ollikainen

Sångare, låtskrivaren och pianist

Född 1973 i Ullatti i Tornedalen. Bor sedan många år tillbaka i Olskroken i Göteborg.

Studerade på Skurups folkhögskola och senare på Musikhögskolan i Göteborg.

Började turnera med olika band och göra studiojobb i slutet av 1990-talet. Har kuskat runt med bland andra Sven Zetterberg, Peps Persson, Hästpojken och flera andra artister. Spelar piano på skivor med artister som Håkan Hellström, Joel Alme, Anna Järvinen, Henrik Berggren, Avantgardet och många, många fler.

Spelar och gör skivor med Franska trion sedan 2002. Har även släppt skivor under eget namn, till exempel "Promenader" 2000 och "Solen står i zenit" 2016.

Fakta

Franska trion

Bildades 2002 av Matti Ollikainen, Victor Furbacken och Thommy Larsson. I dag består bandet av Matti Ollikainen och Viktor Turegård.

Bland bandets många album sedan debuten med "Gnistorna frestade oss" 2005 kan man bland annat nämna "Som ett spjut genom dagarna" 2015, "Los Angeles" 2017 och "Blod på våra händer" 2018.

Aktuella med sitt tionde album "Dom ensammas planet" som släpps den 26 juli och med en turné.

Turnédatum: 30/7 Göteborg, 31/7 Jönköping, 3/8 Luleå, 7/8 Stockholm, 10/8 Läckö slott, 11/8 Uppsala, 17/8 Blädinge, 31/8 Sjögestad, 19/9 Mölnlycke, 11/10 Västerås, 12/10 Borås, 5/11 Bollnäs.

Fakta

Matti Ollikainen om...

... sin favorit bland fiktiva hjältar:

– Kalle Anka. Han är så mänsklig med alla sina tillkortakommanden. Thommy gillade också Kalle. Hans favorit var en som jag också kom ihåg, men som vi inte kunde minnas namnet på. Vi hade båda läst den som barn. Kalle får betalt i läsk på sitt jobb på läskfabriken och går ner sig fullständigt. Han är helt på dekis, ligger i soffan omgiven av tomma flaskor och är rufsig i fjädrarna.

... singeln "Lättare":

– Den lurar nog folk om man tror att hela skivan låter så. Tanken var att försöka locka nya lyssnare med den låten – och det har gett effekt. "Lättare" har hittat en jättebra plats på skivan men sticker samtidigt ut eftersom skivan som helhet har ett mer nedtonat sound. Men det kommer nog att bli mer drag i låtarna live.

... sin favoritförfattare:

– Friedrich Nietzsche. Jag läste "Sålunda talade Zarathustra" och fastnade direkt. Sedan var det "Den glada vetenskapen" och så vidare. Nietzsche är så kul. Man skrattar ihjäl sig när man läser honom. Han är rörlig, hoppar hit och dit och ändrar sig. Han är som en musiker. Han bara sjunger och improviserar. Det finns liksom inget att lära sig, det är bara en sång.

... att sjunga om sina barn:

– De är en del av mitt liv och då blir det ju så att man sjunger om dem också, att de finns där någonstans. Jag tycker att det är väldigt lätt med barn, det är det enklaste som finns. Man behöver inte göra så mycket, de sköter sig själva om de får lite mat.

... Franska trions framtid:

– Nu tackar jag nej till nästan alla andra jobb eftersom det är så mycket med Franska trion, dessutom vill jag ha tid med mina egna mer obskyra grejer. Vi kommer att ha lite olika trummisar under turnén, men nästa år kommer vi nog att ha någon som vi kan kalla vår fasta trummis.

Gå till toppen