Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Ledare: Den som inte kan utvisas bör få hjälp.

Sedan migrationskrisen år 2015 har tongångarna kring invandring blivit hårdare. I denna process riskerar människor att fara illa.Bild: Anders Wiklund/TT
Detta är tidningens huvudledare. HDs hållning är oberoende liberal.
Sedan migrationskrisen år 2015 har tongångarna kring invandring blivit hårdare. Partier till både höger och vänster tycks tävla om vem som kan ställa hårdast krav på asylsökande och minska invandringen mest.
I denna process riskerar människor att fara illa. En drabbad grupp är asylsökande som fått avslag men som inte kan utvisas eftersom det tänkta mottagarlandet inte vill ta emot dem. De hamnar ofta i ett juridiskt ingenmansland. Detta då de inte har rätt att vara kvar i Sverige, men inte heller kan lämna landet.
I den situationen befinner sig bland andra Lynn al Khatib, som Dagens Nyheter skrivit om. Hon är född som statslös palestinsk flykting i Syrien, men när kriget bröt ut flydde hon till Libanon där hennes mamma är medborgare. Där hade Lynn al Khatib tillfälligt uppehållstillstånd fram till 2014 och när det gick ut flydde hon med sin pappa och bror till Sverige.
Migrationsverket har bedömt att hon saknar asylskäl i Sverige och efter avslaget var det meningen att hon skulle utvisas till Libanon. Men Libanon vill inte ta emot henne, eftersom hon saknar medborgarskap. Trots att hon fått intyg från libanesiska ambassaden om att hon inte släpps in i landet vidhåller Migrationsverket att hon ska återvända dit eller ta fram mer bevis på att utvisningen inte kan genomföras.
Det är framför allt statslösa palestinier som, liksom Lynn, på detta sätt hamnar mellan stolarna. Situationen medför stora svårigheter, utöver otryggheten det innebär att inte veta hur framtiden ska bli.
Den 1 juni 2016 trädde en ändring i lagen om mottagande av asylsökande i kraft. Numera upphör rätten till asylboende och dagersättning för vuxna utan barn när ett utvisningsbeslut vunnit laga kraft och inte längre kan överklagas.
Undantag kan göras om Migrationsverket bedömer det vara "uppenbart oskäligt" att frånta individen dagersättning och boende, eller om personen kan bevisa att det finns vad som kallas "praktiska verkställighetshinder". Såväl det förstnämnda som det sistnämnda är ovanligt.
Det leder till att personer som inte kan utvisas ofta saknar möjlighet till laglig inkomst. De har inte rätt att söka arbetstillstånd i Sverige, de får inte dagersättning från Migrationsverket och de kan inte lämna landet. Vad de ska leva av står skrivet i stjärnorna.
Problemet har utretts i en statlig utredning vars slutsatser presenterades i slutet av 2017. Här föreslås att en utredning om statslösas rättsliga ställning ska tillsättas, och att praktiska verkställighetshinder ska vara ett skäl för uppehållstillstånd redan i grundprocessen. I utredningen kritiseras också att beviskraven för praktiska verkställighetshinder idag är så höga att det är mycket svårt för den enskilde att bevisa.
Förslagen låter inte orimliga. Om en person inte har något annat val än att stanna i Sverige, eftersom en utvisning är praktiskt omöjlig att genomföra, måste det finnas något sätt för vederbörande att – legalt – klara sitt uppehälle.
Att låta människor förbli sittande i en maktlös position kan inte vara mänskligt.
Gå till toppen