Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Virve Ivarsson: Det går inte att vara för kvinnors fria klädval och slöjförbud samtidigt.

Moderaterna påstår sig vara för att kvinnor ska få klä sig hur de vill – men är i vissa kommuner samtidigt för att ett slöjförbud i skolan införs respektive utreds. Foto: Martina Holmberg / TT.
Det är sannerligen inte svårt att som kvinna provocera med sitt klädval. När Amanda Hansson klev på bussen i Malmö i fredags iklädd ett par shorts och ett linne som visade lite av magen blev hon tillsagd att kliva av. Detta eftersom busschauffören tyckte att hon visade för mycket hud och påstod att det stred mot Skånetrafikens policy – en policy som dock inte fanns.
Det har spekulerats mycket i att busschauffören skulle ha haft religiösa eller politiska motiv bakom sin tillrättavisning, men både Skånetrafiken och Amanda själv tillbakavisar det.
"Jag tror bara att han var en man som tyckte sig kunna säga till en kvinna hur hon ska klä sig", säger Amanda till HD-Sydsvenskan.
Personer som vill bestämma hur kvinnor ska se ut är inget nytt. När bikinin gjorde entré 1946 i Frankrike bannlyste påven plagget och bikiniförbud infördes i bland annat Italien, Spanien, Portugal och Australien.
Ända fram till 2013 hade vidare Frankrike en lag som krävde att kvinnor skulle ha tillstånd från den lokala polisen för att ha på sig byxor eller allmänt "klä sig som en man".
Nu för tiden är lagar som reglerar vad kvinnor ska ha på sig ovanliga. Men ämnet hur kvinnor "får" se ut väcker fortfarande debatt.
2012 blev en hårig armhåla tillhörandes en kvinna i publiken i Melodifestivalen viral eftersom den lyckades uppröra en drös personer med åsikten att kvinnors armhålor ska vara rakade.
Och när Lena Dunham, regissör, manusförfattare och skådespelare i den banbrytande tv-serien Girls, flera gånger visade sig naken i serien möttes hon av osedvanliga mängder hat eftersom hennes kropp inte ansågs följa skönhetsnormen.
1700-talsfilosofen David Hume menade att män skapade ett blygsamhetsideal för kvinnor i syfte att kontrollera kvinnors sexualitet så de säkert skulle kunna veta att barnen deras fruar födde var deras egna. Beteenden hos kvinnor som avviker från blygsamhetsidealet har historiskt sett bestraffats och tröttsamma rester av den normen tycks alltså leva kvar än idag.
Idag är det dock desto vanligare att diskussionerna om kvinnors klädsel handlar om att kvinnor inte bör få dölja för mycket av sin kropp.
Katarina Kasmarvik, Moderaterna, skriver i en debattartikel på Aktuella frågor (29/7) apropå Amanda Hanssons fall om hur viktig kvinnors "grundläggande rätt att röra sig fritt i samhället och ta del av olika samhällsfunktioner oavsett klädsel" är.
När hennes parti samtidigt i flera kommuner föreslår att slöjförbud i skolan utreds respektive införs är det dock lätt att börja tvivla på om det verkligen är kvinnors självbestämmande som står i fokus för Moderaterna.
För även om det skulle vara så att inte alla som bär slöja är nöjda med det så vet vi också att många tycker om och vill bära slöja. Att införa slöjförbud blir därför en kränkning av just kvinnors grundläggande rätt att kunna röra sig fritt i samhället och få delta i det oavsett klädsel.
Egentligen är nog de flesta av oss överens om att kvinnor varken ska känna sig tvungna att vara lättklädda eller heltäckta. Men de som menar allvar med det måste sluta försöka uppnå det målet genom att förbjuda vissa sätt att klä sig.
För annars är vi faktiskt inte bättre än busschauffören som Amanda mötte – som försöker kontrollera världen utifrån egna preferenser genom att hänvisa till uppförandekoder som inte finns.
Gå till toppen