Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Läsartext: Min pojkvän har fått sitt tredje avslag – nu är jag rädd att han ska bli dödad

Anna Nilsson berättar om sin pojkvän, som kom till Sverige 2015 och steg för steg blivit mer och mer rotad i samhället, från flyktingboende till egen lägenhet.Bild: Tomas Oneborg/SvD/TT
Jag är trött och less på hur Migrationsverket gång på gång behandlar flyktingar som om de vore löv. Men även deras bemötande gentemot människor som är på flykt för sina liv. Med den här texten vill jag förmedla ett budskap till Migrationsverket, men även till andra myndigheter att det behövs göras en förändring av regler och lagar inom flyktingfrågan men även gällande uppehållstillstånd.
När jag började gymnasiet i augusti hade jag inga vänner, men jag lärde känna några killar som idag är mina bästa vänner. Innan jag lärde känna dessa killar som är flyktingar från Afghanistan kände jag inte till så mycket om hur hanteringen av flyktingar går till. Men efter ett antal månader med dåliga beslut och mycket ovisshet för dessa killar har jag fått en bättre bild av Migrationsverket. Jag tänkte berätta om en speciell kille som jag är stolt över att kunna kalla min pojkvän.
Han kom hit 2015 helt ensam med så mycket frågor och ångest. När han kom hit åkte han till Trelleborg där han bodde i en månad. Därefter flyttade han till ett flyktingboende i Arlöv där han bodde tills han fyllde 18 år. Under tiden i Arlöv gjorde de olika bedömningar, den första gjordes när han skulle fylla 18 år. De väntade i nästan två år innan de gjorde åldersbedömningen bara för att då kunde de säga att han var över 18, vilket betydde att hans chanser att få uppehållstillstånd skulle bli mindre. Under dessa två år utan besked lärde han sig svenska och fick många vänner och när han var 18 år började han i nian, först på en skola, sedan flyttades han till en annan. Under tiden han lärde sig svenska fick han sitt första avslag från Migrationsverket.
När han fyllde 18 flyttade han från boendet till en lägenhet i Malmö där han bodde i några månader. Han gick på samma skola som jag fast han läste yrkesmåleri och var väldigt duktig på det. Så han har inte gjort något dåligt för samhället, snarare tvärtom, han bidrar med bra saker och är världens snällaste människa med ett stort hjärta.
Under tiden på gymnasiet fick han sitt andra avslag, vilket ledde till mer ångest och stress. Det ledde i sin tur till att han presterade sämre i skolan och hade svårt att koncentrera sig. Han fortsatte trots det i skolan och gjorde sitt bästa och hoppades att han skulle få ett positivt besked någon gång. Men i juni kom det tredje avslaget, vilket betyder att han förmodligen kommer bli utvisad till Afghanistan om han inte söker sig till något annat land.
Jag kan förmodligen inte påverka Migrationsverkets beslut i min pojkväns fall, men om jag säger ifrån nu kan det kanske hjälpa nästa person som söker asyl. Om fler tar upp det blir det en debatt och Migrationsverket och andra myndigheter tvingas titta på sina förhållningssätt och hur de behandlar flyktingar. Man kan vara arg, men om man inte lyfter det här kommer det inte hända något. Förhoppningsvis är det någon som känner igen sig och vågar uttala sig om det och säga ifrån att det inte är okej. Ju fler det är som säger ifrån, desto mer kan vi påverka och få till en förändring.
Jag tycker det är sjukt hur man kan behandla en människa på det sättet och låta denne vänta i nästan fyra år på ett riktigt besked. Myndigheten har uppenbarligen en plan med att vänta i två år innan man gör åldersbestämning för att det ska vara lättare att utvisa. Det är inte hållbart, eller för den delen mänskligt, att låta en människa vänta så länge och sedan bli utvisad när personen har lärt sig språket och fått ett liv och alla sina vänner är här.
Processen borde förändras så det inte tar så många år att få ett besked. Det borde ta högst fem månader tills man gör åldersbestämning och utefter det ta ett beslut om personens framtid och inte bara kolla på åldern utan på personens förutsättningar och situation i hemlandet.
Om det tar kortare tid att ta ett beslut kan personen ifråga ifall det blir negativt besked söka sig till ett annat land innan hen har lärt sig språket och fått vänner här. Om min pojkvän skulle utvisas till Afghanistan riskerar han sitt liv och han kommer förmodligen att bli dödad.
Anna Nilsson
Gå till toppen