Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Debattinlägg: ”Vill vi försvara kvinnors rätt till utbildning måste vi ändra den politik och de sociala normer som håller flickor tillbaka.”

Var fjärde människa på jorden anser att universitetsutbildning är viktigare för en pojke än för en flicka. Därför är det knappast överraskande att varken familjen eller samhället prioriterar flickors utbildning. Det skriver Manos Antoninis, chef för Unescos årliga rapport Global Education Monitoring

Elever på väg till skolan. Ska flickor i världens fattigaste länder in i klassrummen krävs målinriktade åtgärder, till exempel att göra vägen till och från skolan säker för dem, skriver Manos Antoninis.Bild: Michael Probst
Fattigdomen i världen har minskat, vaccinationsprogram har haft effekt mot allvarliga sjukdomar och den förväntade livslängden har ökat. Stora framsteg har de senaste decennierna gjort världen till en mer rättvis och jämställd plats.
Men det finns områden där förändringarna gått plågsamt långsamt. Ett av dem är likabehandling av könen när det gäller utbildning. En anledning till det är att vi har fokuserat på fel måttenhet. Tills nyligen har vi använt begreppet "jämställdhet mellan könen" och definierat det som att lika stor andel flickor som pojkar går i skolan och får en grundutbildning. Men det är ett bristfälligt mått för de många förändringar som behövs.
FN-organet Unescos rapport Global Education Monitoring, GEM, om utbildning i världens länder 2019, rapporterar att antalet kvinnliga analfabeter i övre-medelinkomstländer minskade med 42 miljoner mellan åren 2000 och 2016. Men också att när flickor i allt fler länder går i skolan, är det nu i rika länder allt oftare pojkar som hoppar av eller inte lyckas klara gymnasiet. Exemplen visar begränsningarna i att lägga tonvikten vid att en lika stor andel flickor som pojkar går i skolan.
Naturligtvis är det enormt viktigt att alls få in flickor i klassrummen i världens fattigaste länder. Ska det lyckas krävs målinriktade åtgärder som exempelvis att göra vägen till och från skolan säker för dem. Bland de tjugo länder med de största gapen mellan andelen manliga och kvinnliga elever i skolan utmärker sig Guinea, Niger och Somalia med en stark vilja att minska könsklyftorna.
Men att lika många flickor som pojkar går i skolan är bara början, och det finns all anledning att ta itu med de underliggande orsakerna till att det ser ut som det gör. I låginkomstländer betyder det att se både på vad som händer i skolan och vilka möjligheter som öppnar sig för pojkar respektive flickor efter skolåren; bådadera hänger ihop med sociala attityder till kön.
Världens alla flickor och kvinnor får ständigt veta att deras främsta uppgift är att vårda, att ta hand om man och barn, åldriga släktingar och hemmet. Undersökningen World Values Survey för åren 2010 till 2015 omfattar 51 länder. Hälften av de intervjuade instämde eller instämde starkt i påståendet: "om en kvinna lönearbetar, så far hennes barn illa".
Undersökningen fann också att var fjärde människa på jorden anser att universitetsutbildning är viktigare för en pojke än för en flicka. Därför är det knappast överraskande att varken familjen eller samhället prioriterar flickors utbildning.
Samma budskap förmedlas i skolan. Eleverna använder läroböcker som förstärker könsstereotyper och utelämnar kvinnors bidrag till mänsklighetens historia. Och trots att kvinnliga lärare är i majoritet, är skolledarna vanligtvis män.
Ingen bör alltså förvånas över att till och med flickor som genomgått en utbildning väljer traditionellt "kvinnliga" karriärvägar, som hushållsrelaterade sysslor och vårdyrken. Bara lite drygt en fjärdedel är kvinnor på ingenjörsutbildningar och på programmen för tillverkning, byggnad, informations- och kommunikationsteknik.
Könsbundna förväntningar leder ofta – inte bara socialt utan också juridiskt och även i skolan – till tillåtande attityder till barnäktenskap, tidiga graviditeter, hemarbete och sexuellt våld.
Åtminstone 117 länder tillåter fortfarande barnäktenskap. Fyra afrikanska länder söder om Sahara förbjuder flickor att gå i skolan både under och efter en graviditet. Och sannolikheten för att en flicka utnyttjas som barnarbetare i andras hushåll är i de flesta länder dubbelt så hög för flickor som för pojkar.
Allt detta begränsar allvarligt flickors och kvinnors framtidsutsikter och gör dem ekonomiskt, socialt och fysiskt sårbara. Vill vi försvara kvinnors rätt till utbildning måste vi ändra den politik och de sociala normer som håller flickor tillbaka. Utbildningsstrategier måste också innehålla relevanta revideringar och uppdateringar av läroböcker och läroplaner.
I sexton av de tjugo länder med störst ojämlikhet mellan könen finns den sortens resonemang överhuvud taget inte på myndigheternas agenda. Angola, Centralafrikanska republiken, Djibouti och Mauretanien nämner knappt ordet kön i sina utbildningsstrategier.
Partnerskap för utveckling kan ha stor påverkanskraft och driva fram förändring. 2017 ingick jämställdhet mellan könen och satsningar på kvinnor i drygt hälften av direktbiståndet till utbildning.
När givare betonar vilken sorts konkreta attitydskapande förändringar som behövs och vikten av metoder som bygger på deltagande och kan anpassas och upprepas, så bidrar det till regeringsstrategier och hållbara offentliga program som gynnar alla.
Världen bekänner sig till fördelarna med allmän utbildning. Ett av FN:s hållbarhetsmål är att orättvisorna mellan könen på utbildningsområdet ska vara borta år 2030.
Om det ska hända är en fokusering på könsfördelningen bland elever och studenter inte alls tillräcklig. GEM-rapporten har nu infört ett nytt ramverk för könsjämlikhet när det gäller utbildning. Biståndsgivare och regeringar bör göra detsamma och anpassa sina utbildningsstrategier därefter.

Manos Antoninis

Översättning: Karen Söderberg
Project Syndicate
Manos Antoninis är chef för Unescos årliga rapport Global Education Monitoring, GEM.
Gå till toppen