Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Anders Åkesson: ”Oron för förlossningsskador ska tas på allvar.”

Detta är en opinionstext av en fristående kolumnist. Åsikterna är skribentens egna.
Ett försäkringsbolag har börjat erbjuda gravida en graviditetsförsäkring och en förlossningsförsäkring för förstföderskor. Den senare kostar dryga 6 700 kronor om man exempelvis är född på sena 90-talet. På bolagets hemsida talas inkännande om kvinnors oro och behov, men informationen om vad som egentligen erbjuds är mycket otydlig.
Oron för att få en förlossningsskada har nu alltså blivit en försäkringsfråga, vilket är djupt olyckligt. Av allt att döma innebär försäkringen att kvinnor får betala en dyr premie för sådan vård och behandling som regionerna redan idag ska tillhandahålla och framöver måste prioritera.
Försäkringsbolag har naturligtvis rätt att erbjuda vilka försäkringar de vill, men ett rimligt krav borde vara att det finns något rejält mervärde i försäkringen för försäkringstagaren. I detta fall består mervärdet i att patienten har möjlighet att få en blygsam ersättning om 10 000 kronor vid en svårare förlossningsskada som skulle leda till att patienten får en stomi. Det är en dyr försäkring.
Regionerna har delvis banat väg för denna utveckling genom att inte prioritera förlossningsvården utifrån de behov som funnits och nu har ett försäkringsbolag sett detta. Förhoppningsvis blir det en väckarklocka för regionerna i landet när resurser ska fördelas. En gravid kvinna ska inte behöva fundera på att lösa en försäkring när hon väntar sitt barn, det är på gränsen till skamligt för vår gemensamma välfärd.
Bolagets erbjudande har i sak inget att bidra med till en bättre och mer jämlik förlossningsvård. Det är regionernas ansvar att skapa en jämlik förlossningsvård.
Andelen förstföderskor som skadas vid förlossningen minskar. Varje år föder cirka 50 000 kvinnor ett barn för första gången och 5 procent av dem drabbas av allvarliga bristningar i bäckenbotten. En allvarlig förlossningsskada kan innebära att yttre och ibland inre ändtarmsmuskeln och väggen i ändtarmskanalen skadas. Vårdskadan ger också smärta och andra svårigheter. De regionala skillnaderna är stora och skillnaderna i diagnostik och behandling tyder på att antalet skador säkert kan minskas ytterligare om fortsatta insatser görs.
Trots att risken att skadas minskat de senaste åren finns det en oro bland många gravida kvinnor över förlossningen. Oron för förlossningsskador ska tas på allvar av alla ansvariga i regionerna, det är en självklarhet.
Staten har årligen avsatt extra medel till förlossningsvården, så även i år. Dessa medel tillsammans med regionala satsningar har möjliggjort utbildningsinsatser och fler anställningar, men det räcker inte.
Regionerna måste kunna lita på att det kommer statliga medel kontinuerligt under kommande år för att satsningen på förlossningsvården ska vara stabil.
Regionerna måste fortsätta att prioritera förlossningsvården och ge de anställda bättre förutsättningar att bedriva god vård. Det långsiktiga målet borde vara att varje kvinna som ska förlösas har en barnmorska som kan följa hela förlossningen.
Samtliga regioner måste kunna erbjuda vård på bäckenbottenmottagning inom rimlig tid efter en svår förlossningsskada. Rapporteringen om såväl allvarliga som ringa förlossningsskador till nationella register måste förbättras.
Patientskadeförsäkringen bör se över sin ersättning efter en förlossningsskada, ersättningen är för låg och svår att få. Viktigast är dock att samtliga regioner bjuder in till en bred dialog med förlossningsskadade för att bättre förstå vad som behöver göras.
Om detta görs så kan vi slippa fler ”hjälpande” försäkringsbolag och istället få fler hjälpande barnmorskor.
Gå till toppen